Jag bara råkade hamna på youtube och snubblade över bland annat det här klippet. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag blev definitivt lätt illamående, men det går inte att låta bli att titta.

Jag är trött och förkyld. Mitt huvud är som fyllt av snor och ögonen rinner.

Det är inte bra förutsättningar för att plugga. Jag ska förbereda presentationen av mitt exjobb. Men jag sitter mest och redigerar min blogg. Det är kul att pyssla litegrann, fast kan man inte programmering så tar det lite tid. Jag har dock hittat bloggen designa din blogg som har lite bra tips.

Jag får bara lite ångest när jag tänker på att jag ska redovisa exjobbet på onsdag. Har gjort en powerpoint på 10 slides, men det är nog bara halva min redovisning. Jag har MASSOR att säga till varje bild och jag har bara 20 minuter på mig att redovisa. Hur ska det gå? Jag måste väl ändå svara på mina frågeställningar i redovisningen, eller? Så vad ska jag sålla bort?

Å, det är så många jobbiga beslut just nu. Jag orkar inte ta några beslut med min snoriga hjärna. Så jag läser lite bloggar istället, chattar lite på msn och skriver mail, bloggar och pysslar med designen.

Det känns som om mina inlägg har varit lite negativa de senaste dagarna. Men, jag vill bara förtydliga: Jag är FÖRKYLD! Tyck synd om mig...

Lista på saker jag vill göra just nu:
Ta en promenad i solen
Baka bröd
Shoppa böcker på bokrean
Shoppa nya kläder
Äntligen läsa ut Tempelriddaren
Plantera om mina blommor
Gå och klippa mig
Förkultivera en massa sommarblommor
Lära mig spela gitarr
Dansa
Äta en god middag
Bli rik (eller ev. bli erbjuden ett jobb)

Lista på saker jag inte vill göra just nu:
Skriva exjobb
Vara förkyld
Diska berget som väntar i köket

I torsdags hade jag sjukt mycket att göra. (Borde förresten jag, språkpolisen, egentligen skriva "sjukt mycket", ett uttryck som förmodligen myntades av Grynet, en påhittad fjortisidol med tiara?) Jag är i slutskedet av mitt examensarbete. Enligt min egen tidplan ska den skriftliga rapporten vara klar på måndag (grattis!) och jag har inte ens koll på litteraturförteckningen. Till råga på allt så har jag gått och blivit förkyld (ännu mera grattis!), så jag som skulle skriva järnet (ännu ett oerhört jobbigt uttryck, vad är det med mig?) i helgen, finner mig själv sittandes framför datorn med en påse kanelbullar, inlindad i en filt och läsandes olika bloggar. Inte bra. (Förutom möjligen att det inspirerar mig att uppdatera min egen blogg.)

Hur som helst, för att lyckas referera till rubriken jag satt på inlägget är det bäst att komma till sak innan jag glömmer alltihop... Jag hade dessutom tvättid i torsdags, som jag helt hade glömt om jag inte hade varit förutseende att ställa tvättkorgen mitt i hallen så jag nästan snubblade över den när jag kom hem från skolan. Klockan var bara 10 minuter efter tvättdags och alltså var tvättstugan fortfarande min. Lite snabbt slet jag ur sängkläderna och traskade iväg till tvättstugan. Eftersom jag vet att jag är tankspridd så har jag tagit för vana att alltid kolla att jag verkligen har bokat tvättstugan när jag kommer dit. (Jag är så förutseende och förnuftig, eller hur?) Sagt och gjort, jag slängde ett öga på min låskolv och sen på almanackan. Men vänta nu. Nu hade det alltså hänt att jag tagit fel. Tvättkolven satt på den 28:e och almanackan visade att det ju var på fredagen! Jaja, det var inte mycket mer att göra än att gå tillbaks till lägenheten med otvättad tvätt. Eftersom jag och killen bestämt att vi skulle åka på utflykt på fredagen var läget hopplöst. Jag fick boka om min tid. Inte förrän strax före kl 19 slog det mig att almanackan i tvättstugan redan visade mars och inte februari! Så jag hade alltså precis missat min tvättid. Blev jag inte irriterad när jag vände hem igen med mina fulla ikea-kassar, så blev jag det nu. Tankspridd var det ja. Jag accepterar mitt öde.

... eller visstja. Utmaningar kallas det ju. ;)

Nu är det bara 6 veckor tills jag ska börja med exjobbet. Och jag börjar få någorlunda kläm på vad jag vill skriva om, men jag vet inte vilka krav som finns och således inte var jag ska börja någonstans. Behöver jag ett objekt att undersöka, ett existerande problem? Och var och hur hittar jag i så fall det?! Nästa steg är att ringa till forskarna på området och höra om de har nån avkrok på ämnet som kan passa som exjobb. När jag ringde dem idag var det ingen som svarade varken på kontoret eller på mobil.

Sen är jobb nästa stora problem. Jag har börjat skriva ansökningar och leta jobb. Men det känns inte som den lättaste grej att hitta nåt bra i Skåne. Konkurrensen är ganska stor här nere. Som en av mina lärare uttryckte det: "De som flyttar till Skåne för att plugga har ju inte vett att åka hem igen." Men jag ska söka på andra ställen också för att få ett bra jobb och lite erfarenheter. Sen kan man ju söka sig neråt igen. Jag som egentligen inte ville bo i Skåne. Shit, jag trillade dit i alla fall.

Julklappsköpen känns ju som ett litet problem i sammanhanget. Haha!

För övrigt är jag hyfsat nöjd med livet. Känner ingen direkt stress måste jag säga, utan går och småler ibland. Tip top! :)

Diggar: The Fratellis - Whistle for the choir

Jaha... Då var den jobbiga kursen slut. Jag väntar bara på resultatet från den senaste tentan. Imorgon börjar en ny kurs - min sista. Nu måste jag på allvar bestämma ämne för exjobb och söka jobb. Det känns som ytterligare två stooora bedrifter att klara av. Jag vill helst inte tänka på det samtidigt som det är det enda jag kan tänka på. Nu börjar snart livet på riktigt. Och jag har ingen aning om hur det kommer att se ut. Kommer jag över huvud taget få ett jobb? Och var kommer jag bo? Det känns som om alla fasta punkter upplöses i det ögonblick jag blir klar med min utbildning.

Jag sitter och glor på min växtlista. Ibland tittar jag ut och undrar när nästa regnskur kommer. Det är förberett för att gå ut i parken och titta och fota de sista växterna, men jag drar mig så. Vi var ute hela dagen igår i regn och rusk. Jag tycker det räcker. Det skulle eventuellt bli lite bättre senare i eftermiddag såg jag, och imorgon förmiddag. Men jag borde egentligen vara ute hela tiden och bara gå runt runt mellan växterna och titta på dem så mycket som möjligt på riktigt. Foton ljuger alltid lite och så får man infom bara genom ett sinne, ute kan man både känna, lukta och - om man vågar - smaka.



Emellanåt tar jag några djupa andetag och koncentrerar mig på att slappna av. Det i kombination med att strunta i att plugga funkar ganska bra. Tills jag får panik över att jag inte har pluggat tillräckligt. Något annat som gjorde mig lite glad var att jag efter stadsvandrigen igår stannade kvar och shoppade. Jag hittade faktiskt två par jeans och en balklänning! Jo, jag behövde en klänning till balen nu i höst. Det gäller väl att passa på att gå på bal medan man pluggar, för sen lär det väl inte bli, antar jag.

Så jag var så glad att jag köpte en parfym också av bara farten. Det kan väl diskuteras om det var ekonomiskt eller inte, men jag har länge gått och sniffat på den. Så nu får jag börja använda lite mer parfym. :)

Telefonmisären är snart helt över. När jag kom hem igår med supertrötta ben (igår skulle jag verkligen haft stegräknare) fick jag en fin överraskning. Min hemtelefon fungerar igen och jag hade fått mitt nya simkort från Tango! Så nu ska jag bara vänta på att porteringen av mitt nummer ska ske, tydligen på måndag. Kan man bli nöjdare än när allt bara ordnar upp sig? Fattas bara att jag ska klara tentan nu då. Håll tummarna för mig på onsdag!

Hur är detta möjligt? Jag står utan telefon, kan varken ringa på mobilen eller hemtelefonen. Låt mig förklara.

Jag har sedan länge bestämt mig för att byta operatör på mobilen, eftersom Comviq kontant inte direkt är det billigaste som finns.Jag har dragit på det jättelänge och för ett par veckor sen blev det äntligen av. Jag fick klartecken från Comviq att jag kunde anmäla för byte, så då gjorde jag det direkt. Efter ett par veckor skulle det komma hemskickat ett kontantkort från Tango. (Det borde komma nu...) Till saken hör att de pengar jag har kvar på Comviq inte sparas eller förs över på något sätt, utan de brinner inne. Jag tänkte spara och snåla tills överföringen var gjord, men glömde mig förstås och ringde upp pengarna. Och jag tänker inte fylla på med minimibeloppet 100 kr när bytet när som helst är klart. Så resultatet är att jag inte kan ringa, inte skicka sms och inte lyssna av mobilsvar.

Och just nu, under den här perioden ska Telia strula till det med min hemtelefon. Jag har inte gjort någonting, utan plötsligt funkar bara inte telefonen. Jag får ingen kopplingston alls och när folk ringer mig går det fram signaler hos dem, men inte hos mig. Så resultatet av det är att jag varken kan ringa eller ta emot samtal.

Så det enda jag kan göra i telefonväg är att ta emot samtal och sms på mobilen. Kasst.

Jag undrar om jag kan kräva någon sorts ersättning från Telia. Men bara att sätta sig i deras telefonköer får en ju att undra om det ens är värt mödan.

Mitt i allt plugg. Jag körde förresten på tentan. Jag var en av de 36 som inte klarade sig. Vi var 51 som skrev tentan... Ja, jag får ju sällskap på omtentan om man säger så. 

Jag är helt slut. Om jobbet var jobbigt så var det inget mot den här kursen. Den är istället mentalt jobbig och det är i alla avseenden värre om man bortser från förslitningsskador. ;) Jag har fått tillbaka nästan alla stressymtom jag hade när jag var som mest engagerad i kåren och samtidigt försökte prestera i plugget.

Kursen började bra (ironisk) med 230 växter att lära sig på två veckor. Efter bara en vecka behövde jag magmedicin och gick konstant på Ipren pga spänningsvärk. Svårt att sova är klart man har när man har så hög puls att man flämtar. Jag är helt allvarlig när jag påstår att jag kände hur pulsen ökade på morgonen bara jag slog upp ögonen. Det är inte behagligt! Så när jag upptäckte att jag blödde i magen tog jag mig samman och slog av strömbrytaren ett tag. Jag lovade pappa att gå till läkaren också, vilket jag förmodligen inte kommer göra... Hmm. För nu känns det lite bättre.

Jag har tenta på tisdag och jag har förstått att jag inte kommer att klara mig, men omtentan är den 3 oktober. Sen blir jag förstås lite stressad när jag tänker på vad som händer om jag inte klarar den. Jag kan inte göra den nästa år. Ska jag ta ledigt från jobbet för att åka till Alnarp och plugga växter? Nej vet du vad. Så lite stress känner jag för det. Ibland hugger det till i magen.

Jag har i alla fall en ursäkt till att jag inte har skrivit den här gången. ;) Och jag har inte fått näsblod än. Det är ju bra...



Ikväll ska jag träffa min kära J. Har inte sett honom på en vecka eftersom han vägrar träffa mig när jag har mycket plugg. Lite orättvist tycker jag. Jag måste ju ha något att motivera mig med... Just den här veckan har han visserligen varit bortrest, så jag kan inte skylla på honom. Men det ska bli skönt. Det är som om det är den enda gången jag verkligen kan koppla av, när jag är med honom eftersom jag vet att jag inte kan plugga då. När jag är ensam skulle jag ju alltid kunna lägga mer tid på att plugga och jag får dåligt samvete.

Å andra sidan är lite lite småroligt. Jag tycker om att läsa om växter och att lära sig vad som skiljer dem åt. Det är tidspressen jag inte klarar av. (Ska jag nog undvika att säga i en eventuell anställningsintervju.)

Nåja, det var det om det. Hittar inget bra sätt att avsluta det här, så jag får runda av med dessa ord.
Jag hoppas att jag tar mig tid och skriver snart igen.

Jag tänkte svara på en kommentar, men tänkte att jag borde skriva ett inlägg istället. Jag är så dålig på att uppdatera! Slå mig.;)
Jag har slutat på skräpplockarjobbet och det är så underbart fantanastiskt skönt! Nu ska jag bara bli klar med utbildningen så jag kan bossa över de små liven... hehehe. Nä, förresten, jag skulle inte vilja ha ett jobb på kommunen.
Jag tänker skriva lite osammanhängande nu för jag är trött och har besök och känner mig lite allmänt splittrad.
Jag börjar skolan på måndag. Även om det var skönt att sluta jobba så känns det inte speciellt skönt att börja plugga igen. Jag har en riktigt hård kurs framför mig. Första tentan är redan efter två veckor, så det blir hårdplugg från början. Jag har faktiskt redan börjat. Det är en fördjupningskurs i växtkunskap, så jag skriver små lappar med namnet på svenska på ena sidan och på latin på den andra. Vi får ju inga poäng för svenska namn på tentan...
Jag skrev att jag var småkär och fick en kommentar. Det var nog smickrande, men nu kan jag lugnt säga att jag är upptagen. Jag är riktigt kär. :) Och vi är introducerade för varandras föräldrar (hujedamej). Fast den pärsen gick ju förhållandevis bra. :) Alla är snälla mot varandra. Det är ju bra...
Två veckors semester har jag alltså. Det är alldeles för lite. Jag skulle behöva minst två veckor till! Jag är så trött så trött hela tiden. Men men, det får väl bli efter examen...
På det stora hela är livet rätt bra. Det är ju inte helt fel att vara kär. :D

Idag är det måndag. Det betyder skräpplockning för oss på jobbet. Jag jobbar på Svågertorp. För er som inte känner till det så är det ett ganska nytt område med stora butikskedjor, typ Biltema och Harald Nyborg. Tågstationen Malmö Syd ligger också här. Det är GRYMT mycket skräp här efter varje helg. Det är som om butikerna tömt sina papperskorgar i dikena. Eller fattar folk verkligen inte vad papperskorgar är till för?? Vi tömmer de kommunala papperskorgarna på området också och när vi var klara idag vid lunch hade vi fyllt flaket på vår pick-up och rågat det med fulla sopsäckar.

Skärp er! Kasta inte godispapper och annat på marken! Alla som gör det borde få en månad skräpplockning som straffarbete så kanske de lär sig.

Det är från skräpplockpinnen jag har börjat fått hård hud på pekfinger och tumme. Inte så kul. Får fila med fotfilen...

Men det värsta är ju allt hundbajs! Det händer inte speciellt sällan att man trampar i en hög. Blä! Och hundbajspåsar som ligger i papperskorgarna och har jäst till lite i solen under veckan. De säckarna är inte roliga att byta ska jag säga.

Jag börjar bli nervös. Skolan börjar snart igen och jag ska gå mina två sista kurser. Sen är det snart dags för exjobb och examen. Vad ska man göra sen då? Har jag lagt tre års studier på att bli skräpplockare? Eller kan man få ett bättre jobb? Oron känns redan i magen.

Laser inc - Det var en gång en fågel
Markoolio - Ingen sommar utan reggae
Danny - Play it for the girls
B.W.O. - Save my pride
Måns Zelmerlöw - Work of art (Da Vinci)
Ola - Nathalie
Hanna - Leave me alone
September - Can't get over
Mange Schmidt feat. Petter - Giftig
Justin Timberlake - Lovestoned
Sean Kingston - Beautiful girls
Sharam - Patt (party all the time)
The Killers - Read my mind
Gia Farrell - Hit me up
Nelly Furtado - Say it right
Lily Allen - Smile
John Mayer - Belief

Bubblare:
Lafee - Heul Doch
Disturbed - Ten thousands fists (Är inte likheten med Refused - New noise slående på sina ställen...?)
Plain white T's - Hate (I really don't like you)
Relient K - Must have done something right
Beck - Think I'm in love

Det är hårt att vara grovarbetare. Idag har mina händer varit svullna. Visste ni att man faktiskt kan få träningsvärk i tummen? Jag hade skrattat åt det innan den här sommaren. Idag ömmar det i högerhandens alla leder. Det beror på att jag gick med trimmer hela dagen igår.

I morse när jag tittade ner på händerna kände jag inte igen dem. Med kortklippta naglar, och tjocka fingrar. Så brukar de ju inte se ut... Jag börjar få valkar också. Jag förlorar ju min kvinnlighet! Huga... Ja, faktiskt på alla plan. Jag märker hur jag blir influerad av grabbarnas snack. Jag tänker inte nämna några ord, men det är grabbigt värre. Sex kommer ofta på tal... och svordomarna haglar, men inte som negativa ord, utan bara som mellan-ord för en liten extra förstärkning. Det smittas ordentligt. Så säg till mig om jag svär för mycket! Jag märker det nog inte själv.

Fast nu känns det som om jag bara klagar. Det är ju dumt. Jag har riktigt roligt för det mesta. Idag har jag verkligen trivts på jobbet trots att min kropp är trött (jag var på gymmet igår och slet också). Jag har gått och klippt/sågat stamskott och beskurit träd. Det är lite smått trivsamt. Jag hade mp3-spelare med mig idag också, så jag kunde lyssna på Jason Mraz medan jag klippte. ;)

Dessutom vågar jag nog säga att jag är lite småkär också. Det hjälper till att hålla humöret uppe. :)

Solen gassar och svetten rinner hela dagarna på mig, som sitter och klipper och rensar i buskarna, går och trimmar eller skyfflar ogräs i solen. Det är helt otroligt varmt, som ju alla har märkt... Smhi kallar det för värmebölja och det kan jag ju lugnt hålla med om och blir riktigt glad när jag ser att de spår svalare väder från onsdag och framåt. Dels för min egen skull, naturligtvis. Har bränt hårbotten i solen (man KAN inte ha solkräm på skalpen om man inte har kortkort hår!) Men dels blir jag glad för att folk kanske håller sig inne lite mer då. De sitter kanske inte och svinar ner i Malmös parker. Det är ju helt otroligt vad folk gör skräp! (För den som inte vet så jobbar jag åt Malmö kommun som parkarbetare.)

Men nåt som känns bra är i alla fall att jag börjar bli solbränd! Det är inte alla år jag fått nån färg över huvud taget vid den här tiden. Trots att jag har solskyddsfaktor 20 så är jag litebränd när jag kommer hem. Egentligen borde man kanske ha högre faktor, men man vill ju få lite färg också. Idag svider underarmarna lite extra efter alla rivmärken från buskage, taggbuskar, brännässlor och myggbett men solen brukar kännas.

Det är nu man får känna att man lever, tack för det och skrota alla inomhusskolor!

Vilken vecka det har varit! Skolan har slutat och många av mina klasskompisar har tagit examen. Vi hade en klassfest i fredags, som avslutning och nu har många flyttat. Jag kommer inte se dem till vardags längre och det är osäkert om jag kommer träffa dem igen över huvud taget. Det är en konstig känsla. Jag tror inte jag förstår det riktigt. Men mitt liv kommer att fortgå i samma spår ett bra tag till. I mitten på mars planerar jag att vara klar.

Jag har börjat på mitt sommarjobb. Jag är parkarbetare fram till mitten av augusti. Och hjälp, vad jobbigt! Jag kommer vänja mig, men det är slitsamt att börja tidigt på morgonen. Jag börjar kl sju och det låter väl inte så farligt, men för att hinna dit med två bussar (som inte passar speciellt bra) så måste jag gå upp senast halv fem! Det är jag definitivt inte van vid. Det är tur att solen är uppe då, så man får en liten kick på morgonen. Jag bävar för augusti när det börjar bli mörkt på morgonen... Kanske kan jag ibland samåka med en kompis som också ska in på morgonen. Vi får se.

Det är nu man börjar fatta att det är sommar. Skolan är slut och sommarjobbet har börjat. När man jobbar flyter våren liksom bara över i sommaren och man missar den nästan. Nu blir det så påtagligt. Och kanske ännu mer för mig i år eftersom jag jobbar ute.

Förra veckan var jag förkyld, vilket gjorde att jag inte kunde träna... Idag begav jag mig ut, trots att jag var trött. Jag sprang 6,7 km, vilket tog 50 minuter. Det gick segt idag, fast jag tog det extra lugnt också. Tur var nog det, för jag hade inte orkat en millimeter till. Huga!

Å visstja, idag är Sveriges nationaldag. (Borde egentligen flyttas så att den sammanfaller med midsommar, då vi ändå är så drömskt nationalistiska.) Heja Sverige! Påminner mig om fotbollsmatchen som börjar snart. Jag får se om jag tittar, annars är det väl läggdags snart.

Jag svängde in på min gamla, urgamla hemsida från nittiotalet och läste lite. Och tänka sig, dra på trissor och allt sånt där - jag blev inspirerad! Jag tänker inte länka till den eftersom den är så gammal. Jag kanske skulle skämmas. Vet inte om jag vill visa allt där för alla. Det var år och dar sen jag tittade där över huvud taget och många gånger har jag tänkt ta bort den, men nu är jag glad att jag inte gjort det. Jag är insprirerad till att skriva om allt möjligt och det är väl vad en blogg är till för, eller? Resultatet blev åtminstone ett till inlägg här! Haha! Jag känner mig själv så pass bra nu för tiden att jag inte vågar lova mer än just det här inlägget, trots min stora entusiasm, som jag förstår är endast tillfällig.

Någon har komplimenterat mig för att jag skriver bra här, men o'boy (för att blanda kompicerade ord med talspråk) då skulle ni se hur jag skrev då. Jag tror jag nämnde i förra inlägget att jag kände mig smartare på gymnasiet. Det märks på språket också. Jag har knappt utvecklats alls på den här tiden. Typiskt. Jag måste börja skriva lite igen.
Däremot märks det att jag har utvecklats som människa. Tur det, jag hade blivit ledsen om jag förstått att jag var kvar i samma utvecklingsfas som när jag var 17. Mina dikter handlade om kärlek, livet och döden och denstora förvirringen. Jag är inte förvirrad längre, men idag tillåter jag mig att vara lite nostalgisk.


Här är ett litet smakprov på mina tidiga alster. Med copyright, såklart. ;)

Idag fyller jag 25 och jag har haft en toppendag! Jag var ledig från plugget idag, så jag och en kompis åkte till Malmö och shoppade pärlor. Det är kul med ett helt nytt intresse. Jag vet att det kommer lägga sig så småningom, men det är skönt att gå upp i något nytt helt och hållet, att låta det sluka en.


Efteråt bjöd jag henne på middag och blev bjuden på kladdkaka hemma hos henne, på korridoren. Gott! :) Någon satte på filmen Kanalkampen, Göta Kanal 2 och det blev att jag stannade lite längre men inte var den bra... Jag tog små pauser från den och diskade lite och tror inte jag missade något. Tydligen verkade alla andra som såg filmen att den var bra. Har man själv missat något då eller är det alla andra som inte vet vad bra film är? (First Nid: Du får fråga om filmer nyare än 1980. Jag har inte sett många filmer äldre än så.)

Visst hade jag kunnat föreslå en dejt med någon potentiell pojkvän och firat födelsedagen med honom, men jag tror att jag hellre firar med kompisar. Tänk om dejten blir misslyckad och man får komma ihåg sin 25-årsdag som en dålig dejt. Det vill jag inte riskera. Det finns så många andra dagar att dejta på...

Jag har haft en superbra födelsedag! Femton grader och sol på stan med en trevlig kompis är inte helt fel. :)

Min nyaste idé är cykling. Jag får saker på hjärnan med jämna mellanrum och den här gången är det alltså cykling. Jag har fått för mig att jag vill cykla från Skåne till Värmland i sommar. (Nu kommer det troligen inte bli av eftersom jag nog fått sommarjobb hela ledigheten (jippi!)! Jag säger nog eftersom jag aldrig får den där skriftliga bekräftelsen nån gång. Jag säger bara suck...)

Varför vill jag egentligen cykla 60 mil helt frivilligt? Jag som tycker att det är jobbigt att cykla fram och tillbaka till skolan vissa dagar. Och det är bara ett par kilometer... Är jag dum? Eller galen? Eller lite av varje? Troligen vet jag inte vad jag ger mig in på, men visst känns det lockande att susa fram på cykelvägar genom fina landskap i sommarbrisen? På kvällen kanske man söker upp en camping eller ett vandrarhem när man känner för en riktig säng och på helgen stannar man till på nåt fint ställe ett par dagar, går omkring, fotograferar och njuter av solen. Dessutom vore det en jäkla grej att ha gjort, ensam.

Nu när det kanske inte blir av, när jag inte får någon semester så vill jag ändå köpa en bra cykel. Jag kan ju börja lite smått i år och cykla till och från Malmö ibland. Den skruttcykeln jag har nu håller nog på att rasa ihop också.

Jag har läst en massa på nätet (som vanligt när jag fått nåt på hjärnan). Studierna blir ju lidande, men vad tusan, varför lever man egentligen? :) Så jag har hittat några fina cykelsajter jag lägger till på länklistan. Om det är någon som kan komma med bra tips på vad man bör tänka på är det alltid välkommet!

Jag har inget kök för tillfället. Ett gäng hantverkare drösade in här imorse och när jag kom hem i eftermiddags var köket helt tomt. Alla skåp är borta, spisen är borta och vasken också. Bara kylen står kvar, mitt på golvet... Jag ska få nytt kök. Det blir lite stökigt för jag kan inte laga mat på tre dagar. Katten har jag stoppat in hos en kompis. Jag kan bara föreställa mig hennes reaktion när det springer en massa gubbar här ut och in och kastar ut saker. Rummet är fullt av köksprylar. Det står numera ett köksbord med micro bredvid tv:n, flyttkartonger tar upp övrig golvyta. Men om två dagar kan jag förhoppningsvis ställa in sakerna i nya skåp och baka bullar i min nya ugn! :)

Jag har fortfarande ont i käken. Jag klockar 3½ månader nu. Läkaren kunde inte hjälpa mig. Naturligtvis. Han tyckte jag skulle gå till tandläkaren. Jaja... Det är inte det att jag är rädd för tandläkaren, det är bara en sak till att göra som man inte har tid med. Men nog känns det som om det kanske är en visdomstand på väg upp när jag vispar runt i munnen. Borde gå och klippa mig också. Hinna, hinna...

Det har löst sig med internet. Lite pinsamt var det när jag upptäckte att det var mitt modem som var trasigt ändå. Men det FUNKADE faktiskt hos en kompis och ett annat modem funkade heller inte hos mig... Fast nu kan jag ju inte ringa Telia och kräva pengar tillbaka trots att deras service är urusel. Kasst. Jag får se det som att mitt beroende bröts och jag fick ett liv för en stund. ;)

Nu är det dags att uppdatera tror jag... Hrm.
Viruset hänger nog kvar. Jag misstänker bihåleinflammation... suck. Jag ska till läkaren i ärendet imorgon. Får väl se om han har nåt mirakelpiller. Hoppas!

Nu till nummer två av jobbigheter i livet just nu. Varför skaffar man bredband hemma om man har det bara hälften av tiden? Inte får man hjälp från Telia i alla fall. Kundtjänst säger tyvärr, men att supporten kan hjälpa mig. Supporten säger tyvärr, men att en tekniker på plats kan hjälpa mig. Teknikern säger tyvärr, men att Teliabutiken kan hjälpa mig. Nu undrar jag bara vad de säger i butiken. Förmodligen att jag ska ringa supporten... eller köpa nytt modem. De vill väl sälja. Suck. Två månaders stök och bråk och ringande och inget internet... Och ingen hjälp.
Ibland känns det bara som om hela livet går emot en.

Jag har en positiv sak att meddela i alla fall. Jag hörde bofinken idag, för första gången i år! Det som är ett sommartecken uppe i Värmland, när den kommer igång ordentligt i maj. Jag fick sommarkänslor! Jippiiii!! Tills ösregnet kom i eftermiddags... :(



Vissa dagar är bara inte bra.

Jag glömde tvätten i tvättstugan! Typiskt mig. Jag är så tankspridd... Satte mig att kolla på film till middagen. Vad ska man säga. Jag måste verkligen gå in för det jag håller på med för stunden. Allt annat bara försvinner... Men jag hade tur, för dörren (som låses kl 20) hade inte gått igen ordentligt och jag kom in för att hämta tvätten! Phu...

Nu återstår ett par timmar av idag och jag sitter och myser. Sjunger lite Norah Jones och småchattar. Annat var det imorse. Jag vaknade halv nio av att telefonen ringde. Jag studsade upp och när jag lagt på ett par minuter senare kände jag hur illamående jag var. Inte skönt. Jag kröp ihop på sängen och däckade en stund till. Mådde lite bättre när jag hasade mig upp efter en timme. Jag sitter uppe för länge om nätterna. Jag klarar inte av det. Har gått och lagt mig kl ett senaste två nätterna. Tydligen för sent. Eller så spökar fortfarande det där viruset i kroppen. Jag har så märkligt ont i käken. Tror det är en muskelinflammation som kom med ett virus omkring lucia. Det har försvunnit två gånger men kommit tillbaka, senast för tre-fyra dagar sedan. Jag säger bara suck. Jag vill ju komma igång med träningen. Men jag vågar inte riktigt än. Jag kanske ska uppsöka läkare i alla fall. Eller kanske gå och lägga mig tidigare. :)