Sitter i min nya lägenhet med katten i knät. Det kan inte bli bättre. Akvariet skvalar och vinden viner kring knutarna. Det ska visst bli storm igen.

Jag är härmed officiellt medlem på spray date. För några år sen hade det varit otänkbart. Det har egentligen fram till nu varit ett avslutat kapitel, det här med internet-dejting. Men jag har insett att det har hänt mycket inom området sen jag höll på sist och det är mer accepterat nu. Man får kanske inte längre samma höjda ögonbryn som standard när man säger att man träffat nån på nätet och sen inte samma skeptiska "jamen, det är ju bra att det funkar för er..."
Jag är öppen för nya upplevelser. Jag har ju startat ett nytt liv, jag välkomnar det mesta som är utmanande och skoj! Kom an bara!

Dags att flytta på katten och gå och lägga sig. Det är hemskt vad lätt det är att skaffa sig sena vanor när man inte måste gå upp på morgonen.

Jag blev erbjuden en lägenhet idag! Tjohoo!! Äntligen slut på kollektivboendet!

Bostadsförmedlingen ringde runt kl ett och halv fem hade jag redan tittat på lägenheten och ringt tillbaka. Jag fick dock fundera till på fredag om jag ville och lägenheten hålls till mig under tiden. Det är för bra för att vara sant!

Jag har köat sen februari 2004, när jag började plugga, så jag tycker nog att det var min tur nu. Jag tvekade i två timmar, på ren rutin, bara för att allt gått så snabbt. Men när Nordh sa att om jag inte tar den här lägenheten så kommer jag bli kvar i det rum jag har nu tills utbildningen är slut. Då insåg jag. Jag kan inte tacka nej, så bara är det. Det är värt så mycket att kunna ha sitt eget.

Idag var jag på synundersökning för glasögon. Jag ska skaffa glasögon! Och döm om min förvåning när optikern sa att jag var översynt. Jag som alltid trott att jag var närsynt som alla andra. Och domen lät hård när den föll:

Jag var hos en kompis med en tvåmånaders bebis idag. Känslorna är kluvna. Jag har alltid tänkt att jag inte vill ha barn. Jag menar, de tar upp all ens tid, man får aldrig någonsin vara ifred igen. Man offrar sig själv och hela ens liv på någon som inte bett om att få komma till och som otacksamt tar en för given. Man skulle ägna för mycket koncentration på att oroa sig över dem. Och när man är deppig själv, även då måste man bortse från sina behov "för barnens bästa" som det alltid heter. Är inte det att kasta bort sitt liv?

Å andra sidan... att ha ett litet knyte i sin famn som vill ligga där, nära en förevigt, en liten person som man får se utvecklas, en liten del av sig själv. Att alltid ha någon där, kanske inte som mitt direkta stöd, men någon att dela vardagen med. Att välja bort det, är inte det att kasta bort sitt liv? Och tänk om man vaknar upp när man är 45 och inser att ens liv är slut, inget är roligt längre, man är helt ensam i världen och att man skulle skaffat barn medan man kunde.

Frågan är vad som är mest egoistiskt, att skaffa barn för att uppfylla sig själv, eller att låta bli för att få all den där tiden till sig själv.

Nja, jag väger nog fortfarande över lite på första argumentet. Det finns så mycket jag vill göra, som jag skulle vara tvungen att välja bort. Men jag har ju några år på mig att vela hit och dit (kanske). Först och främst måste man ju dessutom hitta någon att få barn med...

Solen var fortfarande uppe när jag gick från jobbet i eftermiddags. Det gjorde mig så lycklig. Jag hade energi till att ge mig utt på en joggingrunda, men jag dröjde mig kvar vid fikat och nu har solen gått ner och jag vill bara gå och lägga mig. Mörkret gör mig så trött. Det är så stor skillnad mellan sommar och vinter. På sommaren kan jag knappt sova och på vintern kan jag knappt hålla mig vaken.
Det bästa vore om man själv skulle kunna välja när man vill att solen skulle gå upp och ner. Jag hade valt 7.00-20.00. Åtminstone inte mindre än så. Det kan ju inte vara nyttigt att leva i mörker. Tack och lov bor jag i Skåne, så jag slipper permanatten i norr. Fy så hemskt!

Är man en riktig gris kan man dessutom se fram emot ökad svettlukt och ökat behov av närhet... (Det märks tydligt på puben.) Att då inte befolkningsmängden i innersta, mörkaste norrland är högre än i Skåne är ju märkligt. Men det kanske beror på att norrlänningar inte är så sviniga?


Rådet är tydligen att ha fler lampor tända, i synnerhet på morgonen och gärna innan man vaknar. Jaha. Dags att köpa timer och en riktigt stark spotlight att sätta i ansiktet över sängen.

Klockan var strax efter fyra inatt när jag vaknade av att min rumsdörr öppnades. Jag bor i studenthus med fyra rum, så det är rätt mycket olika människor här. Inatt var det en okänd kille som jag bara hälsat på igår. Jag blev inte rädd, men ganska förvånad när han trots att han gått fel stängde dörren om sig och låste. Och så tände han taklampan.
"Hej, vad gör du?" sa jag. Jag vet inte om han uppfattade mitt nattliga rossel med sitt tillfällighetstinnitus som han förmodligen fått under nattens fest. Men när han vände sig om såg han sig omkring en stund innan han fattade var han var, mumlade med minst lika rosslig röst som jag "oj ursäkta" och skyndade sig ut. Tack och lov kom han ihåg att släcka lampan efter sig.
När jag kom hem efter jobbet dök grannen ovanpå på mig med tusen ursäkter å sin kompis vägnar, som tydligen gått raka vägen (efter toalettbesöket) upp till honom och skamset berättat om sitt misstag. Tydligen var det inte första gången han gjort nåt liknande och tydligen vet ingen om han vågar komma hit igen.
Skönt att han tar det hårdare än jag...