I torsdags hade jag sjukt mycket att göra. (Borde förresten jag, språkpolisen, egentligen skriva "sjukt mycket", ett uttryck som förmodligen myntades av Grynet, en påhittad fjortisidol med tiara?) Jag är i slutskedet av mitt examensarbete. Enligt min egen tidplan ska den skriftliga rapporten vara klar på måndag (grattis!) och jag har inte ens koll på litteraturförteckningen. Till råga på allt så har jag gått och blivit förkyld (ännu mera grattis!), så jag som skulle skriva järnet (ännu ett oerhört jobbigt uttryck, vad är det med mig?) i helgen, finner mig själv sittandes framför datorn med en påse kanelbullar, inlindad i en filt och läsandes olika bloggar. Inte bra. (Förutom möjligen att det inspirerar mig att uppdatera min egen blogg.)

Hur som helst, för att lyckas referera till rubriken jag satt på inlägget är det bäst att komma till sak innan jag glömmer alltihop... Jag hade dessutom tvättid i torsdags, som jag helt hade glömt om jag inte hade varit förutseende att ställa tvättkorgen mitt i hallen så jag nästan snubblade över den när jag kom hem från skolan. Klockan var bara 10 minuter efter tvättdags och alltså var tvättstugan fortfarande min. Lite snabbt slet jag ur sängkläderna och traskade iväg till tvättstugan. Eftersom jag vet att jag är tankspridd så har jag tagit för vana att alltid kolla att jag verkligen har bokat tvättstugan när jag kommer dit. (Jag är så förutseende och förnuftig, eller hur?) Sagt och gjort, jag slängde ett öga på min låskolv och sen på almanackan. Men vänta nu. Nu hade det alltså hänt att jag tagit fel. Tvättkolven satt på den 28:e och almanackan visade att det ju var på fredagen! Jaja, det var inte mycket mer att göra än att gå tillbaks till lägenheten med otvättad tvätt. Eftersom jag och killen bestämt att vi skulle åka på utflykt på fredagen var läget hopplöst. Jag fick boka om min tid. Inte förrän strax före kl 19 slog det mig att almanackan i tvättstugan redan visade mars och inte februari! Så jag hade alltså precis missat min tvättid. Blev jag inte irriterad när jag vände hem igen med mina fulla ikea-kassar, så blev jag det nu. Tankspridd var det ja. Jag accepterar mitt öde.