Min katt Stina har jag nämnt förut här i bloggen. Hon är en sköldpaddsfärgad bondkatt som alltid bott i lägenhet och är rädd för världens storlek. Bäst trivs hon i fönstret där hon kan titta och jama på fåglar och insekter eller liggandes på bröstet när man ligger i soffan. Av någon anledning så tycker hon bättre om att mysa med män (!). Men hon blir tydligen mer uppspelt när jag kommer hem från jobbet än när sambon kommer hem.

Hon är en social katt som alltid vill vara med där det händer något, såvida det inte är för skrämmande, som dammsugaren. Då ligger hon och trycker under sängen tills det är klart. Men ringer det på dörren är det hon som är först där för att hälsa. Hon pratar inte lika gärna med främlingar, men med J och mig pratar hon en massa hela tiden. Mäh, hm, meoäh och mjä är standardfraser. I fönstret är det mest "mäh!" som gäller. Andra katter har hon inte mycket till övers för.

Hon leker helst med trådar och tampar, men kläder och skosnören är förbjudna leksaker, det vet hon. Men drar man ett snöre längs golvet är hon genast där. Fast hon kan lika gärna bestämma sig för att det är färdiglekt och lägga sig ner där hon är eller bara vända rumpan till och vandra från den nyss oemotståndliga leksaken. Några goda lekkamrater är akvariefiskarna som hon gärna jagar genom glaset.

Medan jag skriver det här inlägget har mina fårskinnstofflor tagit kattens favoritplats bredvid skrivbordsstolen och hon går runt några varv och jamar, tittar upp mot mig som för att fråga var jag nu tänkt att hon ska ligga. Mitt mattehjärta klappar nu lite extra kärleksfullt. Jag jamar tillbaka till henne och hon svarar med ett fundersamt "mjo?".

Sen hoppar hon upp i mitt knä, på det mest omöjliga stället, där hon egentligen inte borde få plats, mellan mitt uppdragna ben och armen som hänger fram mot tangentbordet. Och jag får en kärleksfull liten nos mot näsa-buff. Hon får sitta på mitt ben, eller rättare sagt i vinkeln mellan mitt uppdragna ben och mitt bröst, en plats hon accepterar fullt ut. Hon åmar sig lite, stöter ut några karaktäristiska "hm" och börjar spinna. Medan jag skriver med en hand tittar hon upp mot mig med sina kisande små smaragdögon och ger mig en ordentlig eskimåkyss med sin fuktiga lilla nos och så får jag ett par ömma små slick på näsan.

Plötsligt är det något som rör sig utanför fönstret och hela hennes lilla överkropp sträcker sig mot ljuset. Halsen blir så lång så lång och ögonen som tefat, men det visar sig vara falskt alarm. Det var visst inget kul att titta på och hon slappnar av igen. Jag stryker henne över huvud och rygg och kliar henne så där bakom örat som hon tycker så mycket om.

Efter ytterligare ett par minuters enhandsskrivande kastar hon sig plötsligt rätt ut i luften, vilket förvandlas till ett vigt hopp som hon landar som bara en katt kan. Det var dags att äta lite lunch. Ja, klockan var ju flera minuter över tolv för tusan. Och kvar sitter jag med en tät matta av katthår på tröja och byxa.

Jag torkar av tangentbordet från hår när jag känner att jag blir betraktad utifrån hallen. Jag vänder mig om och får ett "mjää!". Jag svarar naturligtvis med ett "mää" och får ett till "mjää!" innan hon styr kosan in i badrummet, troligen för att ligga och spana in under badkaret en stund.

Jag har skaffat en ny borste till henne. Det kan ha varit det bästa jag gjort på länge. Eftersom hon fäller så extremt mycket hela tiden har vi katthår överallt. Jag menar överallt. Jag hade en borste tidigare som var ganska värdelös. Den nya ser ungefär ut som en ullkarda och tar på ett enda drag lika många hår som den gamla borsten gjorde på fem minuter. Jag hoppas att något mindre hår ska flyga omkring i lägenheten nu. Igår när jag borstade henne med den nya borsten för första gången samlade jag en hårhög som var ofattbart stor. Skaffar jag bara en karda till och en spinnrock kommer jag kanske till nästa vinter ha samlat så mycket att jag kan sticka mig en tröja. Idag blev skörden ungefär hälften så stor, vilket ju bådar gott.

Jag behöver kanske inte säga att jag och sambon är storkonsumenter av så kallade klädvårdsrullar?

Fem minuter senare har hon gått sin runda runt lägenheten och är tillbaka i mitt knä igen och får lite kli på magen. Älsklingen.