För några dagar sedan skrev jag om parkarbetare som skräpplockare. Love drog slutsatsen att det är mitt nya jobb, för ja, jag har faktiskt fått ett jobb, även om jag inte nämnt det ännu. Men Love har fel, det är inte skräpplockeri. Jag ingår i stadens särskilda "perenngrupp", vilket innebär att jag ligger i perennrabatter för det mesta och gräver upp maskrosor och annat otyg. Det är mycket trevligare än att plocka skräp. Man kan ju inte bli arg på växter för att de växer, även om det är ogräs. Däremot kan man lätt bli arg på människor som skräpar ner. Dessutom får jag vara med och plantera ibland och det är ju alltid trevligt.

Idag var jag utlånad till sommarblomsprogrammet. Runt 75 manshöga blomsterpelare ska sättas ut runt om i staden och de planteras med flitiga lisa. Idag hann jag plantera knappt 700 plantor Impatiens walleriana. Det blev nästan tre pelare. Det är tur att jag inte ensam jobbar med det hela! Än så länge måste jag säga att jag tycker det var rätt trevligt. Jag gillar att småpyssla. Man kan sitta och nynna för sig själv och tänka ut lösningar på diverse världsproblem. Solbränd blev jag också, trots skyddsfaktor 30. Det ska bli spännande att se hur jag ser ut i slutet av sommaren. Det kan bli brunhetsrekord även om jag ska göra mitt bästa för att undvika det.

Det är bara början av maj, men det känns som om sommaren kom nu. Det beror väl på vädret, förstås, men också på att jag jobbar. Det känns som om jag börjat på ett sommarjobb.