Måltorka

Idag är det lördag och jag är sjuk igen. För en gångs skull skiner inte solen, men det gjorde den igår och i förrgår och dagen innan det och dagen innan... Vi har faktiskt inte haft regn sedan 1 maj. Det är lite märkligt att jag snart har jobbat i en månad och ändå inte jobbat i regn ännu, inte ens några pluttiga små stänk.

Mina senaste inlägg har varit lite deppiga, det är jag medveten om. Jag har tänkt på det ganska mycket och kommit fram till att jag nog är lite extra deppig. Jag har också snickrat ihop en egen liten analys av mitt välmående - eller avsaknad av.

Jag har pluggat största delen av mitt liv. De första åren var som en lek, jag älskade skolan och ville aldrig ha helg. Det var nio års grundskola och de sista tre åren upprättades ett mål med studierna, nämligen att få så bra betyg som möjligt så att jag kunde välja vad jag ville till gymnasiet. När jag väl skulle välja visste jag i och för sig inte vad jag ville, så det blev Natur. Det var väl så här i efterhand både ett bra och ett dåligt val eftersom jag förmodligen hade haft roligare om jag valt ett mer praktiskt program, men bra för att jag aldrig har behövt tänka på komvuxstudier för att bli behörig till högskolan. Och det var väl så jag tänkte också, oerhört praktiskt - och tråkigt. Målet nu var att få så bra betyg som möjligt för att kunna komma in på vad jag ville på högskola/universitet.

Jag började på högskola direkt efter gymnasiet för man måste ju "göra" något och "bli" något. Men halva världen rasade samman och jag hoppade av, flyttade hem och blev arbetslös. För första gången hade målet delvis suddats ut. Dock fanns det alltid där i bakgrunden, under mina knappa två år som butiksbiträde. Jag skulle ta en högskole- eller universitetsexamen, så att jag kunde "bli" något och få ett bra jobb, som man faktiskt kunde ha glädje av.

Det är nu när examen är (åtminstone i princip) avklarad som tomheten infinner sig. Jag har nått mitt mål, men det gjorde visst inte att jag fick ett bra jobb. Jag har ett arbete (alltid något i och för sig, om man ska vara lite positiv), där jag utför jobb som jag inte behöver min utbildning för. Jag jobbar delvis tillsammans människor helt utan högre utbildning och gör inte ett bättre jobb än dem, utan bara jobbar långsammare.

Och jag har ingen aning om hur jag ska kunna ta mig vidare i karriären.

På det privata finns det gott om mål, men inget går att genomföra utan att jag vet vad som händer med jobb. Livet står stilla.

Saker som väger upp är i alla fall:
1. Jag är numera lycklig sambo med en underbar människa
2. Jag har inga mer skolarbeten som måste göras
3. Min mysiga katt är alltid så supergosig och tillgiven - och pratig. Det kommer nog ett inlägg om henne snart, efter begäran.
4. Det är vår och sommaren är lång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



Antal besökare:

RSS 2.0