Jag får tacka för gratulationerna till examen. Men... jag är inte färdig än! Någon klok människa sa någon gång att man inte ska ropa hej förrän man är över ån. Och även om jag känner att jag börjar stranda så är jag inte på fast mark än.

Jag känner mig inte glad. Jag är kanske nöjd... Arbetet är ju i princip klart.
Det är ju skit att när man stressat och oroat sig så mycket, att man inte kan väga upp det med att bli nöjd och fira efteråt. Men nej, så funkar inte jag. 90% oro, 10% glädje. Kasst.

Men jag har definitivt slutat oroa mig nu. Tröttheten har slagit till. Äntligen slappnar jag av. J påstod att jag haft en urladdning nu. Ja, jo, så kan man nog se det. Nu behöver jag vila upp mig. Men jag har lite kvar. Jag behöver få klartecken att jag får publicera de bilder jag vill i arbetet innan jag kan lämna in det till examinatorn. Helst ska det ske imorgon. Ett gott råd: kontakta upphovsrättshavare i tid. Men nu orkar jag inte bry mig. Jag är klar. Jag kommer lämna in i det snaraste och jag kommer att bli godkänd.

Det som känns så konstigt är att alla berömmer mitt arbete så mycket. Jag tror på allvar att det är min skola som håller låg standard. Jag har ju typ bara krafsat ner nåt, eller? Men min handledare sa att det var det bästa exjobb han läst inom mitt program. Va? Men han är lite lurig, så jag kan tänka mig att det kan vara något han säger för att stärka mitt självförtroende. Vad är det med mig? Det kan ju inte vara sant, eller hur? Och exjobbskoordinatorn frågade på min redovisning om mitt arbete kunde användas i undervisningen. Jo, det är klart! Man vill ju bli läst, eller hur? Fast så bra var det inte. Det är bara de som är vana vid en låg standard...

Min handledare ville rekommendera mig till ett jobb också. Ja tack, säger man då. Fast vågar man hoppas? Nej, det är väldigt osäkert ännu.

Men en examen har jag snart. Okej då. Ni får gratulera mig. :)
Nu ska jag fortsätta halvsova...

O, ja. Höll på att glömma. Måste tacka ett par läsare till! Sara och Mia. Så då har jag minst tre läsare. Gött.