Jag drömde härom natten att jag hade jättemånga besökare på bloggen för att jag lagt in den på bloggtoppen. Det var lite komiskt.

I kväll upptäckte jag att min externa hårddisk förmodligen kraschat... Där ligger alla mina foton och all min musik och det mesta har jag inte kopior på. Jag är en sån som säger åt alla att ta säkerhetskopior, men inte orkar göra det själv. Det som är bra är att jag inte känner mig för ledsen för det. Jag har hundratals bilder på växter i olika skeden under året och det är ju tråkigt om det vore borta. Men, ja, jag vet inte. Om man är villig att betala går det säkert att få ut filerna.

I morgon ska jag i alla fall åka iväg på en efterlängtad semester. Egentligen är jag väl arbetslös. Men hur som helst ska jag vara ledig och njuta av det. De senaste dagarna har jag varit trött, så trött. Det hjälper inte att sova heller. Jag har jobbat hårt på sista tiden och behöver andas ut lite. Så nu ska jag försöka att inte oroa mig för att inte få något jobb. Inte för hårddisken heller.

Det är väldigt många "jag" i den här texten. Jag känner mig lite självcentrerad. Dumt. Jag skulle vilja skriva om dagens stora händelser, om politik och viktiga saker. Men, såna ryck kommer inte varje dag. Tyvärr. Jag skriver om det jag skriver och oroar mig inte mer över det. Bra! No worries. Gött.

Jag får tacka för gratulationerna till examen. Men... jag är inte färdig än! Någon klok människa sa någon gång att man inte ska ropa hej förrän man är över ån. Och även om jag känner att jag börjar stranda så är jag inte på fast mark än.

Jag känner mig inte glad. Jag är kanske nöjd... Arbetet är ju i princip klart.
Det är ju skit att när man stressat och oroat sig så mycket, att man inte kan väga upp det med att bli nöjd och fira efteråt. Men nej, så funkar inte jag. 90% oro, 10% glädje. Kasst.

Men jag har definitivt slutat oroa mig nu. Tröttheten har slagit till. Äntligen slappnar jag av. J påstod att jag haft en urladdning nu. Ja, jo, så kan man nog se det. Nu behöver jag vila upp mig. Men jag har lite kvar. Jag behöver få klartecken att jag får publicera de bilder jag vill i arbetet innan jag kan lämna in det till examinatorn. Helst ska det ske imorgon. Ett gott råd: kontakta upphovsrättshavare i tid. Men nu orkar jag inte bry mig. Jag är klar. Jag kommer lämna in i det snaraste och jag kommer att bli godkänd.

Det som känns så konstigt är att alla berömmer mitt arbete så mycket. Jag tror på allvar att det är min skola som håller låg standard. Jag har ju typ bara krafsat ner nåt, eller? Men min handledare sa att det var det bästa exjobb han läst inom mitt program. Va? Men han är lite lurig, så jag kan tänka mig att det kan vara något han säger för att stärka mitt självförtroende. Vad är det med mig? Det kan ju inte vara sant, eller hur? Och exjobbskoordinatorn frågade på min redovisning om mitt arbete kunde användas i undervisningen. Jo, det är klart! Man vill ju bli läst, eller hur? Fast så bra var det inte. Det är bara de som är vana vid en låg standard...

Min handledare ville rekommendera mig till ett jobb också. Ja tack, säger man då. Fast vågar man hoppas? Nej, det är väldigt osäkert ännu.

Men en examen har jag snart. Okej då. Ni får gratulera mig. :)
Nu ska jag fortsätta halvsova...

O, ja. Höll på att glömma. Måste tacka ett par läsare till! Sara och Mia. Så då har jag minst tre läsare. Gött.

Eftersom jag nu har bestämt mig för att lista min blogg på bloggtoppen så är det ett lämpligt tillfälle att beskriva mig själv.

Jag misstänker att jag är naturvetare ut i fingertopparna. Ibland hade jag en föraning om att jag innerst inne var estet. Nog finns det en liten estet i mig också, men jag är nog mest naturvetare. Kanske. Sedan jag var liten har jag fullkomligt älskat alla naturprogram, favoriten var (och är) alla BBC-serier med David Attenborough som berättare. Underbart!

När jag var liten hade jag ett litet dragspel som jag spelade sönder. Jag hade ett munspel (som mina föräldrar kom att hata - hehe) och blockflöjt. När jag var 5-6 år fick jag en billig elorgel för att jag inte kunde sluta tjata om att jag ville lära mig att spela piano. Ett par år senare skaffade familjen piano. Haha! Jag vann! Men sen tog jag lektioner i nio år. Det var genom att bli tvingad upp på scen en gång i månaden som jag kom att älska att stå på scen. (Det kan man inte tro!)

När jag var 9-10 år fick jag min första kamera. Det var en lite plastig sak som köptes billigt på IKEA. Men den användes grymt mycket och mina stackars föräldrar fick lägga mycket pengar på framkallning. Jag fick börja använda deras utrustning några år senare. Min egen systemkamera köpte jag 2001, men nu vill jag komplettera med ett digitalt kamerahus. Tips! Jag fyller snart år. ;)

Idag (!) redovisade jag mitt exjobb och titulerar mig landskapsingenjör. Vad som sker i framtiden är skrivet i stjärnorna.

En regnig kväll sitter jag gärna inne framför en bra film med katten i knät. Jag är inte så mycket för att gå på krogen, skrika och bli skriken i örat medan man super bort vett och balans. Jag försöker undvika alla former av droger eftersom det är obehagligt och det skadar kroppen. Mitt intresse för en hälsosam livsstil kom väl när jag själv började träna, för ett par år sedan.

Det är roligt att laga nyttig och god mat, baka, sylta och safta.

Något som jag brottas med är min ständiga oro för att inte prestera tillräckligt, vilket ofta leder till att jag överpresterar. Hjälp mig med det, snälla!

Jag läser inte speciellt mycket, men jag lärde mig läsa när jag var 4 (skryt, jaja...). Något som jag tycker är viktigt är dock hur man använder det svenska språket. Den allmänna blogg-sms-svenskan som håller på att erövra världen är hemsk. Språket ska vara korrekt! Jag är gärna språkpolis.

För övrigt är jag väl hyfsat teknisk. En del kallar mig datanörd, men det är nog mest för att jag spenderar mycket tid framför skärmen. Egentligen skulle jag vilja ligga ute i trädgården och rota i ogräset. Problemet är bara att jag bor i lägenhet för tillfället...

Jag försöker lära mig att spela gitarr också. Hade jag 52 timmar på dygnet, varav minst 30 timmar ledig fritid skulle jag också måla igen och hinna med allt som jag redan nämnt.

Ja just det. Ibland försöker jag vara rolig också, men det är mest dåliga ordvitsar som ingen uppskattar... Nämnde jag att jag är velig också? Och tankspridd...?

Att jag just nu lyssnar på "Danny - Play It For The Girls" säger absolut ingenting om mig.

Jag har allvarligt börjat fundera på att lista min blogg i bloggtoppen... Om jag nu ska köra seriöst på det här, så är det kanske ett bra sätt att få läsare. För läst vill man ju bli. Varför sitter man annars och publicerar sig själv titt som tätt?

I dagsläget har jag en trogen läsare. Tack! :) Men man vill ju alltid ha mer mer mer! Girigheten är det inget fel på här inte.

Äh, ska jag eller ska jag inte? För bara ett par veckor sen var jag en hårsmån från att lägga ner. Det var väl allt eller inget antar jag. Och är väl fortfarande. Det är ingen idé att sitta och skriva till en stackars person. Förlåt!

Jaha.. imorgon ska jag redovisa mitt exjobb. Jag är inte nervös, bara stressad... eller så är jag nervös och försöker undertrycka det, eller så är jag bara nervös för att jag borde vara det. Det är ju nu det gäller liksom. Det är min examen som hänger på det här. Säger jag ett enda ord fel kanske jag inte får ut min examen och då är det kört för alltid!

Eh.. eller kanske inte. Jag känner mig lugn. Jag ska bara lalla upp där på scenen trycka in mitt usb och göra min grej. Jag har övat några gånger idag och det känns bra. Jag håller tiden och jag har ett ordagrant manus. Jag har aldrig varit så väl förberedd förr.

Jag är så trött, men jag vill inte gå och lägga mig, för imorgon är det måndag och jag måste jobba hårt. Jag har exjobbsredovisning på onsdag och jag måste bli klar med min presentation och opponering. Men det som känns jobbigast är att jag måste ringa några förlag och be om tillstånd att publicera några bilder. Det borde inte vara så hårt, men jag har alltid tyckt att det är jobbigt att ringa företag och människor jag inte känner. Det är också därför jag har dragit på det ända till nu. Men nu måste jag. Arbetet ska vara helt tryckklart på fredag.

Jag känner riktig söndagsångest idag. Det är inte så ofta. Det är inte det att jag är nervös inför presentationen. Jag känner att jag har så mycket material och kan det så bra att presentationen blir en lätt match, särskilt som det verkar som om det inte är så höga krav på min skola... Men jag är lite stressad. Jag är nog lite orolig att arbetet inte hållet tillräckligt hög klass. Men med tanke på hur vissa arbeten ser ut, så borde mitt gå igenom...

Åh, jag blir så trött på mig själv att jag ska gå och oroa mig för allt hela tiden! Någon som vet hur man botar nervösa människor?

Jag bara råkade hamna på youtube och snubblade över bland annat det här klippet. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag blev definitivt lätt illamående, men det går inte att låta bli att titta.

Jag är trött och förkyld. Mitt huvud är som fyllt av snor och ögonen rinner.

Det är inte bra förutsättningar för att plugga. Jag ska förbereda presentationen av mitt exjobb. Men jag sitter mest och redigerar min blogg. Det är kul att pyssla litegrann, fast kan man inte programmering så tar det lite tid. Jag har dock hittat bloggen designa din blogg som har lite bra tips.

Jag får bara lite ångest när jag tänker på att jag ska redovisa exjobbet på onsdag. Har gjort en powerpoint på 10 slides, men det är nog bara halva min redovisning. Jag har MASSOR att säga till varje bild och jag har bara 20 minuter på mig att redovisa. Hur ska det gå? Jag måste väl ändå svara på mina frågeställningar i redovisningen, eller? Så vad ska jag sålla bort?

Å, det är så många jobbiga beslut just nu. Jag orkar inte ta några beslut med min snoriga hjärna. Så jag läser lite bloggar istället, chattar lite på msn och skriver mail, bloggar och pysslar med designen.

Det känns som om mina inlägg har varit lite negativa de senaste dagarna. Men, jag vill bara förtydliga: Jag är FÖRKYLD! Tyck synd om mig...

Jag är så trött på allt jämställdhetstjafs. Missförstå mig inte, jag är helt klart för jämställdhet. Men...

Jag läste om hur gaystudenter fått bajs på dörrarna och där nämndes en förening som jag inte hört talas om förut, nämligen Sveriges Förenade Gaystudenter, SFG. Va? Behövs det en förening för gaystudenter? Vad kommer härnäst? Kombinera alla möjliga minoritetsfaktorer och du kan bilda klubb. Kvinna, gay, same, muslim, färgad....?

Och allt detta tjat om diskriminering. Nu kan man anse att man blir diskriminerad för vad som helst för att man tillhör en minoritet. Men sluta... Det måste ju ändå finnas en ände på allt det här? Jag trodde att själva grundidén med jämställdhet, lika rätt och antidiskriminering var att alla var lika värda? Ska man då anta att någon är översittare?

Det är klart jag förstår varför det blir så här. För att människor är giriga, förstås. Och fördomsfulla (=rädda). Människor påstår sig bli diskriminerade för att de kan få ut något av det. Andra diskriminerar för att de är rädda för annat än mammas köttbullar. Kan inte alla människor bara rannsaka sig själva och bestämma sig för att de själva är människor som alla andra?

Jag såg svt:s bilder från kongressen i Kina idag. Alla kineser bär kostym och slips. Varför då? Var inte Kina ett välutvecklat land innan västvärlden kom och invaderade deras kultur? Då plötsligt skulle Kina "utvecklas", köra bil och använda kostym. Jo tack, se hur bra det gick. Smogen ligger tät över Peking. Jag är så trött på normen av västvärldens vita, kristna, medelålders man i kostym. Varför kan vi inte alla få vara jämlikt olika? Och vem satte normen? Den borde ju hängas.

Vi får hoppas det blir demokraterna som väljs i USA i höst. Av någon konstig anledning så tror jag inte det kommer att ske...

Suck.

Lista på saker jag vill göra just nu:
Ta en promenad i solen
Baka bröd
Shoppa böcker på bokrean
Shoppa nya kläder
Äntligen läsa ut Tempelriddaren
Plantera om mina blommor
Gå och klippa mig
Förkultivera en massa sommarblommor
Lära mig spela gitarr
Dansa
Äta en god middag
Bli rik (eller ev. bli erbjuden ett jobb)

Lista på saker jag inte vill göra just nu:
Skriva exjobb
Vara förkyld
Diska berget som väntar i köket

Man är ju ingen mästerkock, men jag har nog bott hemifrån tillräckligt länge för att kunna röra ihop något av grejer ur ett till synes tomt kylskåp. Idag blev det en pastasås som blev helt okej. Säkert grymt nyttig också!

Pasta carbonara speciale 3 port 30 min

Bottenredning:
1 msk margarin (smält)
2-3 msk mjöl (vispa ner)
4-5 dl mjölk

Resten:
50-100g(?) rökt bog i tärningar
1 dl bladspenat
8-10 cm purjolök
½ tsk dragon
1 tsk riven pepparrot
salt
peppar

Puttra ca 10 min eller tills pastan är klar...

Till sist:
1 ägg

Var noga med att röra ordentligt när du har i äggen så det inte stelnar och gör halv äggröra av såsen. Det blev det nästan för mig. :)

I torsdags hade jag sjukt mycket att göra. (Borde förresten jag, språkpolisen, egentligen skriva "sjukt mycket", ett uttryck som förmodligen myntades av Grynet, en påhittad fjortisidol med tiara?) Jag är i slutskedet av mitt examensarbete. Enligt min egen tidplan ska den skriftliga rapporten vara klar på måndag (grattis!) och jag har inte ens koll på litteraturförteckningen. Till råga på allt så har jag gått och blivit förkyld (ännu mera grattis!), så jag som skulle skriva järnet (ännu ett oerhört jobbigt uttryck, vad är det med mig?) i helgen, finner mig själv sittandes framför datorn med en påse kanelbullar, inlindad i en filt och läsandes olika bloggar. Inte bra. (Förutom möjligen att det inspirerar mig att uppdatera min egen blogg.)

Hur som helst, för att lyckas referera till rubriken jag satt på inlägget är det bäst att komma till sak innan jag glömmer alltihop... Jag hade dessutom tvättid i torsdags, som jag helt hade glömt om jag inte hade varit förutseende att ställa tvättkorgen mitt i hallen så jag nästan snubblade över den när jag kom hem från skolan. Klockan var bara 10 minuter efter tvättdags och alltså var tvättstugan fortfarande min. Lite snabbt slet jag ur sängkläderna och traskade iväg till tvättstugan. Eftersom jag vet att jag är tankspridd så har jag tagit för vana att alltid kolla att jag verkligen har bokat tvättstugan när jag kommer dit. (Jag är så förutseende och förnuftig, eller hur?) Sagt och gjort, jag slängde ett öga på min låskolv och sen på almanackan. Men vänta nu. Nu hade det alltså hänt att jag tagit fel. Tvättkolven satt på den 28:e och almanackan visade att det ju var på fredagen! Jaja, det var inte mycket mer att göra än att gå tillbaks till lägenheten med otvättad tvätt. Eftersom jag och killen bestämt att vi skulle åka på utflykt på fredagen var läget hopplöst. Jag fick boka om min tid. Inte förrän strax före kl 19 slog det mig att almanackan i tvättstugan redan visade mars och inte februari! Så jag hade alltså precis missat min tvättid. Blev jag inte irriterad när jag vände hem igen med mina fulla ikea-kassar, så blev jag det nu. Tankspridd var det ja. Jag accepterar mitt öde.