Jag satt och slöbläddrade lite i min filofax och när jag kom till anteckningssidorna, efter att ha stirrat lite på religiösa helgdagar och en tabell över medeltemperaturen i olika delar av världen och olika delar av året, hittade jag lite intressanta saker jag skrivit.

Här är skapelseberättelsen enligt mig omkring år 1999.

Det var en gång för oändligt länge sedan. Jag kan inte säga en dag, ty dagen fanns ej ännu. Men det var en gång innan tidernas begynnelse då allting fanns i en enda själ. Hade ljus funnits hade man kunna beskriva den som det klaraste ljus, hade godhet funnits hade man kunnat beskriva den som det godaste. Men ännu fanns ej godhet, ty det onda var inte uppfunnet.
Och själens fullkomlighet skapade allt med sina tankar, som också var dess känslor. Och så kom ljuset och med ljuset kom mörkret och det onda, ty ljus är inte ljus utan mörker och godhet är inte gott utan ondska. Och i en enda tanke var allt förstört och själen hade utplånat sig själv.

Det känns som om det är mycket fotboll nu. Allsvenskan har visst dragit igång. Och låt mig säga från första början att jag är långt ifrån någon sportfåne, jag är inte speciellt intresserad av att se på sport på tv och i synnerhet inte fotboll, som jag tycker är långsamt och ointressant. Jag är heller ingen tävlingsmänniska.

Jag har dock inget emot sport, varken utövandet, tävlandet eller support. Dock blir jag irriterad när det går till överdrift. Att det läggs ofantliga mängder pengar i sporten stör mig, men där känner jag att de nog kan få hålla på om de tycker det är så viktigt. Det är bara tragiskt.

Nu tänker jag använda mig av en stereotyp. Tänk er den medelålders ursvenska mannen, lite lönnfet och orakad, klädd i avkopplad mysstil á la lördag, dvs. mysbyxor och nätbrynja. Tänk er att han gillar att ta sig en öl eller två på lördagen och betänk att på bästa "koppla-av-tid" på lördagen sänder tv 4 tipslördag. Det är ju underbart. Mellan kl 14 och 19 är familjen åsidosatt för då är det mannens tid. Och OM han tar tillvara på den! Han lever sig verkligen in i matchen. Han drar den ena harangen efter den andra. Laget han håller på spelar uselt, vissa spelare har ju inte förstått det här med fotboll, de passar inte när de ska och framförallt sätter de inte in målen när de har de bästa chanserna.

Domaren får också sin beskärda del av svordomarna. Han är förstås en inkompetent jävel och dömer partiskt. Den tv-tittande mannen riktar sin ilska mot apparaten i vardagsrummet, som om det vore en maskin för tvåvägskommunikation, men spelarna verkar konstigt nog inte höra honom. Eller så ignorerar de honom. Idioter. Ölen rinner ner och när matchen är slut så är mannen också helt slut och uppjagad, men då är det eftersnack. Men det måste man ju se, för man kan ju inte missa en chans att få klaga på experterna, dessa imbeciller som tror att de kan något om sport. Det mannen har sett har tydligen inte experten sett eller naturligtvis missförstått. De är ju idioter hela bunten.

Så går kvinnan och barnen omvägar runt den arga mannen som ibland inte kan sitta stilla i soffan. Han flyger upp  med ett stort vrål och en radda svordomar riktade mot en eller annan dum jävel i rutan. Varje gång rycker kvinnan till, inte för att hon tror att han skulle skada henne eller att det är riktat mot henne eller barnen, men för att det bara är otrevligt när en man ryter hotfullt och svär. Barnen har sedan länge vant sig. De vet att pappa är sån på lördagar och tror att det är helt naturligt, precis som pappa tycker. Det är så man gör när man ser på fotboll, vad går det annars ut på? Förmodligen kommer barnen göra likadant när de blir lite större.

Personligen anser jag att det är felanvänd energi som riktas mot en apparat som helt oskyldigt bara visar en bild. Att mannen är så dum att han verkligen tror att hans ord når spelare och domare på plan tror jag faktiskt inte. Däremot tror jag att världen skulle bli en bättre plats om vi undvek såna här former av onödiga aggressioner och hets. Det är inte konstigt att supportergrupper drabbar samman om de stått och hetsat upp sig en hel match. Vad ska de lägga den negativa energin de samlat ihop under 90 minuter match på? Men det är ju det som fotbollstittandet går ut på får jag höra. Man ska hetsa upp sig, annars kan man lika gärna låta bli att titta.

Idioter kan ni vara själva.

Jag är så trött på allt jämställdhetstjafs. Missförstå mig inte, jag är helt klart för jämställdhet. Men...

Jag läste om hur gaystudenter fått bajs på dörrarna och där nämndes en förening som jag inte hört talas om förut, nämligen Sveriges Förenade Gaystudenter, SFG. Va? Behövs det en förening för gaystudenter? Vad kommer härnäst? Kombinera alla möjliga minoritetsfaktorer och du kan bilda klubb. Kvinna, gay, same, muslim, färgad....?

Och allt detta tjat om diskriminering. Nu kan man anse att man blir diskriminerad för vad som helst för att man tillhör en minoritet. Men sluta... Det måste ju ändå finnas en ände på allt det här? Jag trodde att själva grundidén med jämställdhet, lika rätt och antidiskriminering var att alla var lika värda? Ska man då anta att någon är översittare?

Det är klart jag förstår varför det blir så här. För att människor är giriga, förstås. Och fördomsfulla (=rädda). Människor påstår sig bli diskriminerade för att de kan få ut något av det. Andra diskriminerar för att de är rädda för annat än mammas köttbullar. Kan inte alla människor bara rannsaka sig själva och bestämma sig för att de själva är människor som alla andra?

Jag såg svt:s bilder från kongressen i Kina idag. Alla kineser bär kostym och slips. Varför då? Var inte Kina ett välutvecklat land innan västvärlden kom och invaderade deras kultur? Då plötsligt skulle Kina "utvecklas", köra bil och använda kostym. Jo tack, se hur bra det gick. Smogen ligger tät över Peking. Jag är så trött på normen av västvärldens vita, kristna, medelålders man i kostym. Varför kan vi inte alla få vara jämlikt olika? Och vem satte normen? Den borde ju hängas.

Vi får hoppas det blir demokraterna som väljs i USA i höst. Av någon konstig anledning så tror jag inte det kommer att ske...

Suck.

Spindelväv i skallen?? Har jag? Suck... Ibland känns det verkligen så. Jag var så kvicktänkt förr, jag var en klippa på logiskt tänkande, matten var lätt och rolig. Nu känner jag mig som en mossig gammal sten. Ska det vara så? Det kan väl inte bero på att jag börjar bli gammal? Näh. Det vägrar jag tro. Men vad är det då? Jag riktigt känner hur spindelväven trasslar in sig i kuggarna där uppe. Det vill sig inte, hur jag än funderar. Hur smörjer man maskineriet egentligen? Jag tänkte för något år sen att jag skulle börja repetera matten. Jag tyckte jag började lite lätt när jag hjälpte en kompis med matte B. Och jag fick en chock när jag fattade att jag inget fattade. Jag hade glömt det mesta. Blöööö...
Det var bättre förr. På gymnasiet var jag duktig och ordentlig, jag gjorde mina läxor och mer därtill. Min hjärna gick på högvarv. Nu är det annorlunda. Jag hoppas bara att det inte är på sparlåga den går, utan att den bara har blivit normal. Det finns väl en gräns för hur länge man kan prestera max, eller? Att jag hade en arbetskrävande post i kåren förra året var väl det som satte stopp. Jag hoppas bara att jag snart ska vara tillbaka på noll igen. Jag brukade längta efter våren och solen, för då brukade jag få en energikick. Nuförtiden är jag bara trött och våren är över innan jag märkt att den kom. Ska det vara så här att bli äldre, att bli vuxen? Blöööö...

Min nya favoritlåt, som ständigt snurrar i mitt inre just nu är Bella Luna med Jason Mraz.

Såja, det blev ju inte så muntert det här, men jag har äntligen skrivit nåt i alla fall. Får lite skit för att jag aldrig uppdaterar av nån konstig anledning... ;)

Påsken har kommit och gått. Jag har knappt märkt att den var här. Mina föräldrar var här däremot och åkte hem idag. Det var verkligen trevligt. Man skulle kunna tänka sig att det skulle bli jobbigt med päronen som umgås med en i fyra dagar non stop i en etta på 39 kvadrat. Men det var som sagt över all förväntan. När de åkt kände jag mig otroligt ensam. Katten låg på sin hylla och sov och jag hade bara plugg att göra. Kom att tänka på något som slår mig ibland och gör mig så ledsen. Och jag är rädd att det här låter väldigt negativt, men... Utan kontakt med släkten och utan pojkvän och med ett liv som får en att byta vänner vart tredje-fjärde år skulle man bli lämnad helt åt sitt öde om de dog. När de dör. Man skulle haft syskon. Det är nog min största sorg i livet.
En kompis sa en gång att när mina föräldrar dör så har jag säkert en egen familj. Hm, vågar man tro på det? Jag har ju inte lyckats hitta någon att hålla fast vid hittills.

Om några dagar fyller jag 25. Det är stort tydligen. Jag blir vuxen, eller halvtant. Vilket som så blir det ingen fest. Jag har inte haft födelsedagsfest sen jag fyllde 10 och jag har inte varit speciellt sugen. Jag är ingen partypingla och jag tycker bäst om att träffa människor i små grupper. Dessutom tycker jag att födelsedagar är lite överskattade. Det är ju bara en dag, som vilken annan...

Ny idé: Egen smycketillverkning, bara på skoj att testa på en stund. Känner jag mig själv rätt så är det bara en fluga i mitt liv. :)