Spindelväv i skallen?? Har jag? Suck... Ibland känns det verkligen så. Jag var så kvicktänkt förr, jag var en klippa på logiskt tänkande, matten var lätt och rolig. Nu känner jag mig som en mossig gammal sten. Ska det vara så? Det kan väl inte bero på att jag börjar bli gammal? Näh. Det vägrar jag tro. Men vad är det då? Jag riktigt känner hur spindelväven trasslar in sig i kuggarna där uppe. Det vill sig inte, hur jag än funderar. Hur smörjer man maskineriet egentligen? Jag tänkte för något år sen att jag skulle börja repetera matten. Jag tyckte jag började lite lätt när jag hjälpte en kompis med matte B. Och jag fick en chock när jag fattade att jag inget fattade. Jag hade glömt det mesta. Blöööö...
Det var bättre förr. På gymnasiet var jag duktig och ordentlig, jag gjorde mina läxor och mer därtill. Min hjärna gick på högvarv. Nu är det annorlunda. Jag hoppas bara att det inte är på sparlåga den går, utan att den bara har blivit normal. Det finns väl en gräns för hur länge man kan prestera max, eller? Att jag hade en arbetskrävande post i kåren förra året var väl det som satte stopp. Jag hoppas bara att jag snart ska vara tillbaka på noll igen. Jag brukade längta efter våren och solen, för då brukade jag få en energikick. Nuförtiden är jag bara trött och våren är över innan jag märkt att den kom. Ska det vara så här att bli äldre, att bli vuxen? Blöööö...

Min nya favoritlåt, som ständigt snurrar i mitt inre just nu är Bella Luna med Jason Mraz.

Såja, det blev ju inte så muntert det här, men jag har äntligen skrivit nåt i alla fall. Får lite skit för att jag aldrig uppdaterar av nån konstig anledning... ;)