Solen var fortfarande uppe när jag gick från jobbet i eftermiddags. Det gjorde mig så lycklig. Jag hade energi till att ge mig utt på en joggingrunda, men jag dröjde mig kvar vid fikat och nu har solen gått ner och jag vill bara gå och lägga mig. Mörkret gör mig så trött. Det är så stor skillnad mellan sommar och vinter. På sommaren kan jag knappt sova och på vintern kan jag knappt hålla mig vaken.
Det bästa vore om man själv skulle kunna välja när man vill att solen skulle gå upp och ner. Jag hade valt 7.00-20.00. Åtminstone inte mindre än så. Det kan ju inte vara nyttigt att leva i mörker. Tack och lov bor jag i Skåne, så jag slipper permanatten i norr. Fy så hemskt!

Är man en riktig gris kan man dessutom se fram emot ökad svettlukt och ökat behov av närhet... (Det märks tydligt på puben.) Att då inte befolkningsmängden i innersta, mörkaste norrland är högre än i Skåne är ju märkligt. Men det kanske beror på att norrlänningar inte är så sviniga?


Rådet är tydligen att ha fler lampor tända, i synnerhet på morgonen och gärna innan man vaknar. Jaha. Dags att köpa timer och en riktigt stark spotlight att sätta i ansiktet över sängen.