Nu blommar hybridolvonet, Viburnum x burkwoodii. Det är en korsning mellan Viburnum carlesii, luktolvon, och Viburnum utile.

V. carlesii härstammar från Korea och är en brett växande buske på ca 1,5 m i höjd. Bladen är brett äggrunda, ca 8 cm långa och ojämnt tandade. De rosavita blommorna sitter i halvklotsformade täta knippen och kommer samtidigt med bladen i maj. Blommorna har en mycket kraftig parfymaktig doft. I september-oktober utvecklas frukter i klasar, vilka är först röda och sen svartnar. Arten trivs bäst i halvskugga.

V. utile härstammar från centrala Kina och är troligen inte härdig hos oss.  Denna är städsegrön (fäller inte bladen på hösten).

På 1920-talet korsade man dessa två arter och fick fram en hybrid som man kallade Viburnum x burkwoodii. Den hade fått V. utiles glänsande, vintergröna blad och V. carlesiis köldtålighet och blommade dessutom rikt. Blommorna doftar inte riktigt lika starkt som luktolvonets, men har ändå ganska riklig doft.
Växtsättet är mer upprätt än V. carlesii och har mer regelbundet tandade blad. Den blir omkring 2 meter hög och de vitrosa blomställningarna är 6 cm breda och kommer i maj. Växtsättet är ganska glest och på vårvintern kan den se lite tråkig ut med sina hängande blad.

Denna hybrid är kanske inte riktigt lika härdig som sin mamma (V. carlesii), men klart härdigare än pappan. Den uppges ändå kunna fungera upp till zon 4, som ofta också V. carlesii anges härdig till. Det som troligen händer när V x burkwoodii används på gränsen till sin härdighet är att den inte blir lika hög. Den når gissningsvis en full höjd på 1,5 m i stället för 2 m. Eftersom den är vintergrön är den också känslig för tjältorka, som uppstår då solen och eventuell vind på våren får bladen att avdunsta vatten, men då marken fortfarande är frusen kan växten inte ta upp det vatten den behöver och torkar in. Detta kan förhindras/minskas genom att plantera växten i skuggigt och vindskyddat läge och/eller täcka över den under riskperioden då solen värmer fast tjälen fortfarande sitter i.

Det bästa läget är alltså halvskugga och vindskyddat. Jorden bör vara fuktighetshållande och näringsrik. Se bara till att inte sätta dem för blött - hellre lite för torrt än i ett kärr.





Källa är huvudsakligen Blommande buskar och träd av Tor Nitzelius. Bilderna är mina egna, tagna igår.

Jag tog en lång promenad nyss under den klarblå himlen och tänkte på er stackare i norrland som inte har vår ännu. Här är det runt 15 grader nu och växtligheten spirar så det knakar. Här är några bilder jag tog under promenaden.

Jag tänkte jag skulle börja dela med mig av mina växtkunskaper och samtidigt repetera dem för mig själv. Tanken är att jag lägger ut lite info om någon växt lite då och då, när jag känner för det och gärna välja någon växt vars kvaliteter är speciella för tidpunkten.

Och dagens växt är: Körsbärsplommon! Här i Skåne har den börjat blomma för fullt och är snart på toppen av sin blomningstid. Eftersom min hårddisk med alla mina bilder har kraschat så lånar jag två bilder från arborea.se, tagna av Hans-Otto Tengrud.





Prunus cerasifera, körsbärsplommon är en stor buske eller träd (3-8 m hög och lika bred) som har många utseenden. Som liten planta sliknar den slån, med långa tornar, som den senare också har på skotten som skydd mot betande djur. Äldre plantor behöver inte detta skydd och har inte heller några tornar på äldre ved.
Denna har till skillnad från slån inte grå skott, utan gröna och blommar också tidigare än slån, med rikligt med vita små blommor. Skotten blir "solbrända", dvs de blir rödaktiga på solsidan. Frukten kommer på sensommaren och är riklig, ätlig och plommonliknande. En del får gula frukter, andra röda eller blå, ca 2,5 cm breda. Arten är korspollinerad, vilket betyder att den behöver en partner för att bilda frukt.
Bladen är ca 5 cm långa, gröna och fint sågade.
Mycket rotskott kan förekomma.

Körsbärsplommon trivs inte på blöt packad jord, men växer den på tillräckligt dränerande jord kan den trivas upp till och med zon 4. Sätt den gärna soligt.

Arten härstammar från sydöstra Europa och Västasien och många av de plantor som vi ser omkring städerna är förvildade sorter. Förädlade sorter ympas på grundstammar av den vilda arten.

Flera odlade sorter finns i handel. En är Prunus cerasifera 'Nigra', som har svart-röda blad, rosa-aktig blom och troligen aldrig får frukt. Det är ett mindre träd som generellt är ganska sjukdomsfritt.
Arten finns också som E-planta, vilket innebär att man valt ut en härdig individ, med bra egenskaper och förökar den så att dess egenskaper behålls generation efter generation.