Jag gjorde boknördstestet på barnensbokklubb.se alldeles nyss, i brist på annan underhållning. Och en del av er kan nog finna det intressant att veta att jag faktiskt är så mycket som 52% boknörd! Med detta ligger jag endast 1 procentenhet under medel och känner mig rätt normal. Jag som trodde att jag skulle få superlågt, med tanke på att jag läser så lite. Men det hade tydligen mindre betydelse i det här testet. Tur för mig, men kanske lite missvisande. Eller så har jag som vanligt skyhöga krav på mig själv, denna gång att jag ska läsa massor. Döm själva, ni som känner mig.

Jag tog en lång promenad nyss under den klarblå himlen och tänkte på er stackare i norrland som inte har vår ännu. Här är det runt 15 grader nu och växtligheten spirar så det knakar. Här är några bilder jag tog under promenaden.

Jag har ju sagt att jag vill helst vara en seriös bloggare och ta upp ämnen som faktiskt kan vara intressanta för andra och jag har ju faktiskt börjat min folkbildningskampanj med både körsbärsplommon och laktosintolerans. Men nu kan jag bara inte låta bli att visa er en bild som verkligen fick mig att smälta.


see more crazy cat pics

Ni som gillade Happy tree friends kanske gillar denna illustration av vad som kan hända om man bloggar för mycket. Det kan inte vara bra för hälsan, men jag tror inte att jag själv finns i riskgruppen - än.



Bilden hittades hos Mickey J Barzcyk.

Jag har en misstanke om att jag är laktosintolerant. Det är en ärftlig åkomma och det sägs att ca 5% av svenskarna är laktosintoleranta, den största andelen finns hos invandrargrupper eftersom nordbor har en större tolerans. (70-80% av världens befolkning är laktosintolerant.) Nordbor har alltid druckit mycket mjölk och därför har även vuxna kvar produktionen av enzymet laktas i tunntarmen. Laktas behövs för att bryta ner laktos till glukos och galaktos. Laktosen retar tarmslemhinnan och orsakar inflammationer där.

Symtomen är uppblåsthet, "bullrig" mage, magknip, gaser och diarré. Det är sånt som visar sig i vuxen ålder och detta är sånt som smygit sig på mig under de senaste åren... (Självdiagnostik är underbart!) Överkänsligheten kan också komma som en följd av andra besvär i tunntarmen. Då kan man undvika laktos ett par veckor, tills magen är läkt/ bra igen.

Tydligen ska hårdost och yoghurt gå hyfsat att äta eftersom de innehåller mindre laktos än tex. mjölk. Hårdost som är lagrad längre än tre månader är i princip laktosfri. Mesost och messmör innehåller jättemycket laktos. Det känns ju också på den söta smaken. Hos livsmedelsverket finns en bra tabell på hur mycket laktos det finns i olika livsmedel. Vassle och kasein är produkter av mjölk och innehåller laktos!

Apoteket har en del piller man kan ta om man trots allt vill äta mat med laktos.
Valio har på sidan det laktosfria köket en del recept.
Skånemejerier har precis lanserat ett sortiment med laktosfria produkter.

Med tanke på hur mycket plats det här med laktosintolerans fått i media, så kan jag inte låta bli att fundera över om det är en fluga. Går det mode i allergier och hälsoåkommor? Är jag offer av en sådan? Risken finns ju att jag satt diagnosen på mig själv för att jag hört så mycket om det på sista tiden. Det kan ju vara något annat... Men det är ju inte farligt att hoppa över laktosen. Man kan ju åtminstone testa ett tag så får man se om magen bråkar mindre. Bara man får i sig tillräckligt med kalcium. Hårdost och låglaktosmjölk! Heja magen, kom igen nu!

Källor:
http://allergi.nu
http://www.slv.se

Jag tänkte jag skulle börja dela med mig av mina växtkunskaper och samtidigt repetera dem för mig själv. Tanken är att jag lägger ut lite info om någon växt lite då och då, när jag känner för det och gärna välja någon växt vars kvaliteter är speciella för tidpunkten.

Och dagens växt är: Körsbärsplommon! Här i Skåne har den börjat blomma för fullt och är snart på toppen av sin blomningstid. Eftersom min hårddisk med alla mina bilder har kraschat så lånar jag två bilder från arborea.se, tagna av Hans-Otto Tengrud.





Prunus cerasifera, körsbärsplommon är en stor buske eller träd (3-8 m hög och lika bred) som har många utseenden. Som liten planta sliknar den slån, med långa tornar, som den senare också har på skotten som skydd mot betande djur. Äldre plantor behöver inte detta skydd och har inte heller några tornar på äldre ved.
Denna har till skillnad från slån inte grå skott, utan gröna och blommar också tidigare än slån, med rikligt med vita små blommor. Skotten blir "solbrända", dvs de blir rödaktiga på solsidan. Frukten kommer på sensommaren och är riklig, ätlig och plommonliknande. En del får gula frukter, andra röda eller blå, ca 2,5 cm breda. Arten är korspollinerad, vilket betyder att den behöver en partner för att bilda frukt.
Bladen är ca 5 cm långa, gröna och fint sågade.
Mycket rotskott kan förekomma.

Körsbärsplommon trivs inte på blöt packad jord, men växer den på tillräckligt dränerande jord kan den trivas upp till och med zon 4. Sätt den gärna soligt.

Arten härstammar från sydöstra Europa och Västasien och många av de plantor som vi ser omkring städerna är förvildade sorter. Förädlade sorter ympas på grundstammar av den vilda arten.

Flera odlade sorter finns i handel. En är Prunus cerasifera 'Nigra', som har svart-röda blad, rosa-aktig blom och troligen aldrig får frukt. Det är ett mindre träd som generellt är ganska sjukdomsfritt.
Arten finns också som E-planta, vilket innebär att man valt ut en härdig individ, med bra egenskaper och förökar den så att dess egenskaper behålls generation efter generation.

Idag är det min födelsedag! Jubel och ovasioner!

Dagen började bra med att jag vaknade av solsken och fågelkvitter. Men så fort jag satte mig upp i sängen kom spontant ett litet stön. Det kändes som om någon slagit mig i huvudet med en gummiklubba och så känns det fortfarande. Det är kanske åldern. Nu är jag inte ungdom längre, nu är jag oåterkalleligt vuxen. Är det så här det känns, alltså?

För tjugo år sedan tyckte jag att vuxna var så otroligt tråkiga och sega, som inte ville springa omkring hela tiden. Idag förstår jag varför. Man tror helt enkelt man ska dö eller åtminstone svimma vid större ansträngning än ett kort träningspass. Att inte sitta ner större delen av dagen är en plåga.

Åtminstone om det ska fortsätta som idag. Ordet seg har fått en helt ny mening.

Andra som föddes samma dag som jag:
Angel Dark  (upplyftande)
Albin Harrysson

Händelser på denna dag:
En amerikansk jude skjuter vilt omkring sig i Klippdomen i Jerusalem. Två personer dör och ett fyrtiotal skadas.
Påskdagen inföll denna dag 1982.

Annat som hänt den 11 april:
1906: Einstein introducerar relativitetsteorin
1960: Den första vädersatelliten skickades upp (Tiros 1)
1970: Beatles singel "Let It Be," blir singeletta och Apollo 13 skickades upp mot månen.
1992: Euro-Disney utanför Paris öppnar

Det känns som om det är mycket fotboll nu. Allsvenskan har visst dragit igång. Och låt mig säga från första början att jag är långt ifrån någon sportfåne, jag är inte speciellt intresserad av att se på sport på tv och i synnerhet inte fotboll, som jag tycker är långsamt och ointressant. Jag är heller ingen tävlingsmänniska.

Jag har dock inget emot sport, varken utövandet, tävlandet eller support. Dock blir jag irriterad när det går till överdrift. Att det läggs ofantliga mängder pengar i sporten stör mig, men där känner jag att de nog kan få hålla på om de tycker det är så viktigt. Det är bara tragiskt.

Nu tänker jag använda mig av en stereotyp. Tänk er den medelålders ursvenska mannen, lite lönnfet och orakad, klädd i avkopplad mysstil á la lördag, dvs. mysbyxor och nätbrynja. Tänk er att han gillar att ta sig en öl eller två på lördagen och betänk att på bästa "koppla-av-tid" på lördagen sänder tv 4 tipslördag. Det är ju underbart. Mellan kl 14 och 19 är familjen åsidosatt för då är det mannens tid. Och OM han tar tillvara på den! Han lever sig verkligen in i matchen. Han drar den ena harangen efter den andra. Laget han håller på spelar uselt, vissa spelare har ju inte förstått det här med fotboll, de passar inte när de ska och framförallt sätter de inte in målen när de har de bästa chanserna.

Domaren får också sin beskärda del av svordomarna. Han är förstås en inkompetent jävel och dömer partiskt. Den tv-tittande mannen riktar sin ilska mot apparaten i vardagsrummet, som om det vore en maskin för tvåvägskommunikation, men spelarna verkar konstigt nog inte höra honom. Eller så ignorerar de honom. Idioter. Ölen rinner ner och när matchen är slut så är mannen också helt slut och uppjagad, men då är det eftersnack. Men det måste man ju se, för man kan ju inte missa en chans att få klaga på experterna, dessa imbeciller som tror att de kan något om sport. Det mannen har sett har tydligen inte experten sett eller naturligtvis missförstått. De är ju idioter hela bunten.

Så går kvinnan och barnen omvägar runt den arga mannen som ibland inte kan sitta stilla i soffan. Han flyger upp  med ett stort vrål och en radda svordomar riktade mot en eller annan dum jävel i rutan. Varje gång rycker kvinnan till, inte för att hon tror att han skulle skada henne eller att det är riktat mot henne eller barnen, men för att det bara är otrevligt när en man ryter hotfullt och svär. Barnen har sedan länge vant sig. De vet att pappa är sån på lördagar och tror att det är helt naturligt, precis som pappa tycker. Det är så man gör när man ser på fotboll, vad går det annars ut på? Förmodligen kommer barnen göra likadant när de blir lite större.

Personligen anser jag att det är felanvänd energi som riktas mot en apparat som helt oskyldigt bara visar en bild. Att mannen är så dum att han verkligen tror att hans ord når spelare och domare på plan tror jag faktiskt inte. Däremot tror jag att världen skulle bli en bättre plats om vi undvek såna här former av onödiga aggressioner och hets. Det är inte konstigt att supportergrupper drabbar samman om de stått och hetsat upp sig en hel match. Vad ska de lägga den negativa energin de samlat ihop under 90 minuter match på? Men det är ju det som fotbollstittandet går ut på får jag höra. Man ska hetsa upp sig, annars kan man lika gärna låta bli att titta.

Idioter kan ni vara själva.

Två personer som oberoende av varandra bytte däck på bilen
En humla
En fluga
En gräsandshona med nio yttepyttiga ungar som vilt simmade omkring och sprang upp på strandkanten

Ibland är man glad att man bor i Skåne.

Programmet Körslaget ger mig sån sång- och musikinspiration! När jag var ung tonåring sjöng jag i kör och älskade det. Många gånger har jag saknat samvaron och den gemensamma kärleken till musiken. Jag vet att jag låter jättesmörig just nu, men det är äkta smörkänslor jag får av minnena.

Något som dock stör mig en hel del genom hela programmet är att det just är ÄNNU ett till "ring och rösta-program". Hur många finns det? Idol, Let's Dance, Talang, So you think you can dance? för att bara nämna några. Melodifestivalen är väl kungen av dem alla och ni har väl hört vad som kommer nu? Psalmtoppen är SVT's insats för att återkristna svenskarna. De erkänner det inte själva, utan påstår att religiös musik från andra trosuppfattningar fortfarande är "exklusiva för en ganska liten grupp". Är det verkligen så många svenskar som är så kristna att de lyssnar på psalmer? Är detta ett program som kommer att gå hem i vardagsrummen? För att göra det hela lite mer mainstream har man slängt in lite Mikael Wiehe och Ted Gärdestad, men är det inte bara något slags kamouflage? Man kallar det psalmtoppen, vilket ger sken av att beröra religiösa sånger, men man utesluter andra trosuppfattningar och frångår hellre temat. Aj, aj, statlig television... Jag är kanske lite för mycket konspirationsteoretiker nu, men jag kan kort och gott säga att jag inte tror på programidén. Hur som helst tänker jag inte rösta och jag har heller aldrig röstat i ett sådant program. Eller om jag ska vara ärlig, så röstade jag faktiskt en gång i Idol, men jag tänker inte berätta vem jag röstade på...

Hur som helst. Nu har i alla fall jag fått nog av alla dessa telefonnummer och snabbrepriser. Det börjar lukta "tigga pengar av tittarna" och det ställer jag inte upp på! Nu vill jag ha ren och skär underhållning! Och utan reklampauser. Så det så!

Jägargryta
6 portioner

Lätt att göra och supergott även om man inte gillar öl! Fast det tar ungefär 2 timmar, så börja innan du är hungrig.

1 stor gul lök
400 g färska champinjoner
1 kg benfri högrev (eller älgkött)
3 msk vetemjöl 1 tsk salt ½ msk paprika
15 enbär
2 lagerblad
5 svartpepparkorn
5 kryddpepparkorn
33 cl öl (vanlig billig lättöl funkar bra)
2 buljongtärningar
½ pressad citron
1 burk konserverade hela tomater
2 dl grädde
margarin till stekning

Skär köttet i kuber, ca 2x2 cm. Skär löken i klyftor och bryn den lätt i margarin i en gryta (3 liter blir lagom). Ställ av den från värmen. Bryn champinjonerna någon minut (dela dem först om de är stora) i lite margarin i en stekpanna. Häll över dem i grytan och bryn köttet i omgångar. Lägg över det också i grytan.
Rör ner mjöl och kryddor, buljongtärningar och häll på ölen, spadet från tomatburken och citronsaften.
Låt grytan puttra under lock ca 1 timme. Rör om ibland.
Häll i grädden. Dela tomaterna lite och lägg i dem. Småputtra i 20-25 minuter till. Nu kan man sätta på ris att servera till!
Smaka av och servera.

(Receptet kommer från Boken om gryträtter, utgiven av Bra Böckers mat-bibliotek 1977.)

När jag startade den här bloggen ville jag att den skulle vara intelligent, rapp och självsäker. Jag skulle inte skriva om hur jag gått på stan och sett en dam med en röd väska som var ful, tack och hej. Jag är ju en intelligent person och vill visa det. Men se vad som hände. Jag sitter ändå och skriver om hur snoret kloggar sig i bihålorna och lägger upp klipp från youtube. Så går det när man ska uppdatera ofta fast man inte är inspirerad.

Frågan är varför jag inte är inspirerad. Men det tänker jag inte gå in på här av en annan anledning till varför jag inte är nöjd med bloggen, nämligen att jag är alldeles för självcentrerad. Det är väl inte roligt att läsa? Man vill känna igen sig och man vill klaga lite på andra, på samhället och politik, på ett lite fyndigt sätt, för om man också är lite rolig blir man ju populär. Eller?

En annan sak som jag funderat på sedan jag lade upp bloggen på bloggtoppen är om jag verkligen vill bli läst av en drös människor, även människor jag inte känner. Vill jag att de dömer mig, mitt liv och mina åsikter? Det började egentligen med att jag borde lägga till bloggen på fler sajter liknande bloggtoppen för att det ska börja hända något med läsarstatistiken. Men så blev jag som sagt lite rädd. Man läser ju om bloggare som blivit kändisar på kort tid. Jag vill inte ses som pretentiös nu, men det är ju bra om man har ett mål med det man håller på med och jag sätter alltid mina mål skyhögt...

Slutsats: Lägga upp bloggen på alla sidor jag kan hitta.

Vaniljglass och Juno-soundtrack gör mig glad.

Se filmen Juno! Det är en order.

Vilket underbart porträtt av en människa! Och vilka dialoger. Mmmm! Me like!

Vad är det här? Min näsa bara tömmer sig själv då och då. Det är klart man kan vara lite täppt när man är förkyld, men nu är det verkligen illa. Jag som skulle ringa runt och söka jobb. Hur bra låter det? "Ursäkta bej ed sekudd, jag måste sndyta bej." Nej, jag tror inte det blir aktuellt imorgon heller.

Det slog mig för några dagar sedan att jag faktiskt är arbetslös. Oj, nu vet jag inte vad jag ska göra med med mitt liv längre. Jag har lite småpyssel med exjobbet kvar, som jag mentalt klamrar mig fast vid. Annars har jag faktiskt insett att jag har ett försörjningsproblem. Jag får kanske anmäla mig till arbetsförmedlingen. Inte för att jag tror att de kan hjälpa mig, utan att jag, om jag trots allt inte har något jobb om 90 dagar får grundbidraget för arbetslösa.

Sedan slår det mig att jag nu tillhör de lägre i samhället, dräggen som inte lyckas få något jobb. Oj då. Vad skriver jag nu, sådant får man väl inte skriva offentligt, eller? Men jag hör till dom. Dom där. Jag är förlorad till systemet och i beroendeställning så det skriker om det. Hjälp! Skit. Så självständig var man.

Elände. Det är bara elände med mig just nu. Utbildning har man, men ingen erfarenhet. Så så var det med det. Jag får kanske kasta in handduken och börja tömma papperskorgar igen. Fast det var ju inte det jag hade tänkt efter tre års universitetsstudier.

Jag vet vad jag också har. En sjuhelsikes förkylning! (Som tvingar mig att tacka nej till mitt extrajobb imorgon. Typiskt. Jag behöver ju pengar nu...)

Blä.