Såg att jag serverat ett recept på fläskfilégryta förr. Men detta är superlätt och snabblagat! Skriver det här inlägget medan jag väntar på att riset ska bli klart.
















Strimla 300 g fläskfilé och hacka en gul lök. Fräs löken mjuk och lägg i fläskfilén. Fräs tills köttet fått lite färg. Häll i en stor burk skivade champinjoner och klicka i två matskedar senap. Häll över 2,5 dl matlagningsgrädde och lägg i en köttbuljongtärning. Peppra och låt puttra några minuter. Servera till ris och grönsallad.

Jag ska erkänna en sak.

Min bästa vän har beskrivit den enda midsommar vi har firat tillsammans och jag kom inte ihåg den. Vissa bilder av den har jag. Det var lagom varmt och soligt, vi åt på en klippa vid Vänern och vi hade trevligt. Hur det var i övrigt fick jag läsa här. Jag känner mig så dum. Att någon glömt tolkar man ju ofta som om händelsen inte var speciellt viktig, att det inte var värt att minnas eller att det till och med var så illa så att man förträngt det. Jag mår ofta dåligt av det. Jag kan lova att jag hade jättetrevligt midsommar 2005!

Jag skriver dagbok av just den här anledningen. Det är så oerhört pinsamt att inte komma ihåg vad som hänt. Jag kommer förstås ihåg i stora drag vad som hänt i mitt liv, när jag flyttat, bytt jobb, börjat plugga, pojkvänner, men inte mer detaljerat än så. Jag kommer inte ihåg vilka jular jag firat borta eller vad som hände en viss midsommar. Jag kan få minnesbilder av olika midsomrar, men inte placera dem.

Jag har hört någonstans och jag tror att det måste vara så, att alla minns olika saker. Somliga har svårt att komma ihåg detaljer och jag är en av dem. Jag hade en pojkvän en gång som var tvärtom och jag fick ofta höra att jag var dum som hade dåligt minne. Jag skulle anstränga mig mer. En gång sa han förnärmat: "det sa jag ju till dig för ett år sedan!"

Eftersom jag anar att minne och inlärning har ett samband och jag vet att det finns en rad olika inlärningsstilar, så sökte jag på nätet och hittade några tester via skolutvecklingsbloggen. Efter att ha gjort testerna så kan jag konstatera vem jag är.

Auditiv
"Den auditive lär genom hörseln. Han tycker om att lyssna, men är otålig att själv få prata. Han samtalar både med sig själv och andra. Han har lätt att komma ihåg det han diskuterat och vill gärna ha en dialog om det han ska lära sig. Den auditive avbryter med frågor och kan upplevas som långrandig. Han talar bättre än han skriver. Han tycker om musik och har lätt för att lära språk, i alla fall om det är talat. När den auditive blir arg får han verbala utbrott."
"En auditiv person lagrar informationen med hjälp av ljud och genom att höra sin egen och andras röster i huvudet. En auditiv person sägs flacka med blicken från sida till sida eller titta neråt åt sidan när han funderar."
Det är nog mycket som stämmer här. Fast i skolan har jag alltid betraktats som tystlåten. Det är först i mindre grupper och bland människor jag känner som jag blir pratig. Och då kan jag prata mycket.

(Enligt den klassiska V A K-teorin (Visuell, Auditiv, Kinestetisk). Test finns på: http://www.cfl.se)

Abstrakt sekvensiell (analytisk tänkare)
"Är logiska och rationella. Är respekterade för sitt intellekt och sin verbala förmåga. Älskar logiskt tänkande, teorier och abstrakta tankar. Tycker om att reflektera och analysera information. Ställer upp hypoteser. Organiserar gärna tankar runt teman och gillar att diskutera olika sidor av samma tema. Böcker är en viktig del i deras värld. Vill vara oberoende, vill forska fritt och självständigt, gillar föreläsningar och självinstruerande material, ogillar rollspel och grupparbeten, ogillar repetition. Gillar när akademisk briljans belönas. (8% av befolkningen)"
O ja, visst är jag analytisk. Jag tänker gärna och organiserar. Det här är jag.

(Enligt Gregorc tankestilsteori. Test finns på: http://larstilar.cfl.se)

Assimileraren (förklararen)
"Vill ha teori och fakta, lyssnar på experter, tänker igenom idéer och ställer sig frågan: Vad är viktigt inom området? Assimileraren lär sig genom experter, föreläsningar, processgenomgångar och egen forskning. Assimileraren föredrar att läsa manualer framför att pröva sig fram, men har också glädje av lärarledda lektioner och föreläsningar där grundläggande begrepp tas upp. Då får han/hon en bra grund av teorier att använda när han/hon skapar modeller av verkligheten. Assimileraren föredrar ofta att arbeta på egen hand och tenderar att sitta tyst och bli inåtvänd i gruppdiskussioner. Nyckelfrågan för assimileraren är Vad?"
Just det. Tänka först och pröva sen. Ordning och reda.

(Enligt Kolbs teori om de fyra lärstilarna. Test finns på: http://www.utbildningsinfo.se)

Okej. Vad säger detta mig om mitt minne och minnets funktioner? Ingenting. Men jag läser vidare och återkommer kanske i det ärendet.

Jag får ofta frågan varifrån jag kommer, eftersom jag inte pratar skånska. "Jaa..." brukar jag svara lite svävande och sedan säga Värmland. Då brukar de flesta höja på ögonbrynen och tycka att jag inte pratar värmländska. Det är nog sant. Jag vet inte riktigt vilken dialekt jag har. Jag tror att jag har en tendens att falla in i den dialekt som den jag pratar med har. Det är inget medvetet och faktiskt riktigt pinsamt, som om jag skulle härmas. Så ibland skäms jag lite.

Jag bodde mina första åtta år i Dalarna, med en pappa från gränsen mellan Dalarna och Värmland och en mamma från Stockholm, men med dialektala tendenser från Dalarna eftersom hon bott där några år som liten. På den tiden omgavs jag av dalmasar och dalkullor och pratade nog ganska mycket dalmål med rullande L och uppåtgående klang.

När familjen flyttade till Värmland fick jag uppleva ett helt nytt språk. Här fanns så många norgeinfluerade dialektala ord och uttryck. Vi fick i skolan, under mitt första år till och med lära oss Frödings riktigt värmländska verser. Till exempel Dumt fôlk fick vi uppläst för oss. Jag fattade ingenting. Men jag lärde mig mer och mer och efter några år pratade jag mer värmländska än dalmål. Jag minns att min forna pojkvän från Västmanland tyckte att jag nästan pratade norska ibland.

Sen flyttade jag till Blekinge och senare Skåne. Till detta har jag spenderat en hel del tid i Stockholmstrakten och i Västmanland. Och överallt tenderar jag att ta efter. I början av min skånetid hade jag riktigt svårt att förstå folk. Nu har jag  själv börjat kalla frukostfrallor för bullar, som man gör i Skåne. Och jag har börjat få lite sydländsk melodi i mitt tal. Helt utan att mena det. Nu blir jag ju också självklart influerad av sambon, som kommer från Halland.

Så vad har jag för dialekt?

Jag såg detta inslag om Jonas Bergqvist, som föddes i Skåne, men flyttade till Dalarna som sextonåring och kände igen mig direkt. Skillnaden är att mitt tal är en jäkla röra av allt möjligt.

Jag har inte bloggat på ett tag. Jag är medveten om det. Det har sin orsak.

Jag har blivit erbjuden ett jobb - i Norrköping. Det har sina fördelar och nackdelar och det har uppslukat mig helt och hållet senaste veckan. Jag har knappt kunnat tänka på annat. Men så är det och jag har till slut tackat ja, så snart bär det av till Norrköping. Med blandade känslor.

Spännande - ja.
Ångestfyllt - ja.

Jag har vid flera tillfällen här i bloggen beklagat mig över att min hjärna känns mosig och otillfredställande långsam. Detta ämnar jag göra något åt och eftersom jag har hört att hjärngymnastik är bra för kvicktänktheten och eftersom jag aldrig känt mig så smart som när jag pluggade en massa matte på gymnasiet så är det med hjälp av matematik jag tänkte göra det. Kalla mig gärna galen, men jag var på biblioteket idag och lånade lite matteböcker för gymnasiet idag. Nu skall här räknas! Sen får vi se om det dyker upp fler och fler intressanta inlägg här på bloggen.

Denna lilla artikel om Flynn-effekten förklarar till exempel varför jag bör repetera matten för att bli smartare. Den ger också belägg för att den länge antagna uppfattningen att folk har lägre IQ i små isolerade hålor (!). Den är skriven av Anders Sandberg. Även om det inte är en granskad vetenskaplig källa så gav den lite insikter. Trevlig läsning!

Nu känns det som om jag spammar min egen blogg. Tre inlägg på samma dag, det kan ju inte vara sant? Men jag måste bara fråga: Är det någon som kan berätta för mig vad ett skosområde är? En Ecco-butik, kanske? Dn skriver nämligen:



För övrigt är förstås nyheten hemsk.

Vi var på väg ut till ett skötselobjekt idag när en bil med texten "din fiskgrossist" körde om oss. Jag funderade en sekund på varför det kallas grossist innan det slog mig. Det måste ju komma från tyskans gross som betyder stor. Man säger ju ibland grosshandlare, vilket då borde betyda storhandlare.

Jag söker på gross på wikipedia och finner att gross även är en gammal svensk räkneenhet (vågar jag gissa på att den härstammar från tyskan?). Ett gross är ett dussin dussin, alltså 12x12=144 st.

Grosshandlare heter för övrigt Grosshändler på tyska.

I all sin enkelhet.

Studenterna har blivit utsläppta på grönbete och är smått galna. Äntligen sommarlov! Jag undrar vad alla ska göra... Jag önskar att jag hade ett alldeles ledigt sommarlov igen... Ack de sköna tiderna. Nu får jag inte ens semester, för det får man till vintern när man jobbar säsong.

Men de är i alla fall roliga att se, de små kalvarna när de blir utsläppta. De riktigt spritter överallt. Detta får mig att tänka på en liten melodi, nämligen Mitt sommarlov med Anita Hegerland.