Jag sitter och glor på min växtlista. Ibland tittar jag ut och undrar när nästa regnskur kommer. Det är förberett för att gå ut i parken och titta och fota de sista växterna, men jag drar mig så. Vi var ute hela dagen igår i regn och rusk. Jag tycker det räcker. Det skulle eventuellt bli lite bättre senare i eftermiddag såg jag, och imorgon förmiddag. Men jag borde egentligen vara ute hela tiden och bara gå runt runt mellan växterna och titta på dem så mycket som möjligt på riktigt. Foton ljuger alltid lite och så får man infom bara genom ett sinne, ute kan man både känna, lukta och - om man vågar - smaka.



Emellanåt tar jag några djupa andetag och koncentrerar mig på att slappna av. Det i kombination med att strunta i att plugga funkar ganska bra. Tills jag får panik över att jag inte har pluggat tillräckligt. Något annat som gjorde mig lite glad var att jag efter stadsvandrigen igår stannade kvar och shoppade. Jag hittade faktiskt två par jeans och en balklänning! Jo, jag behövde en klänning till balen nu i höst. Det gäller väl att passa på att gå på bal medan man pluggar, för sen lär det väl inte bli, antar jag.

Så jag var så glad att jag köpte en parfym också av bara farten. Det kan väl diskuteras om det var ekonomiskt eller inte, men jag har länge gått och sniffat på den. Så nu får jag börja använda lite mer parfym. :)

Telefonmisären är snart helt över. När jag kom hem igår med supertrötta ben (igår skulle jag verkligen haft stegräknare) fick jag en fin överraskning. Min hemtelefon fungerar igen och jag hade fått mitt nya simkort från Tango! Så nu ska jag bara vänta på att porteringen av mitt nummer ska ske, tydligen på måndag. Kan man bli nöjdare än när allt bara ordnar upp sig? Fattas bara att jag ska klara tentan nu då. Håll tummarna för mig på onsdag!

Hur är detta möjligt? Jag står utan telefon, kan varken ringa på mobilen eller hemtelefonen. Låt mig förklara.

Jag har sedan länge bestämt mig för att byta operatör på mobilen, eftersom Comviq kontant inte direkt är det billigaste som finns.Jag har dragit på det jättelänge och för ett par veckor sen blev det äntligen av. Jag fick klartecken från Comviq att jag kunde anmäla för byte, så då gjorde jag det direkt. Efter ett par veckor skulle det komma hemskickat ett kontantkort från Tango. (Det borde komma nu...) Till saken hör att de pengar jag har kvar på Comviq inte sparas eller förs över på något sätt, utan de brinner inne. Jag tänkte spara och snåla tills överföringen var gjord, men glömde mig förstås och ringde upp pengarna. Och jag tänker inte fylla på med minimibeloppet 100 kr när bytet när som helst är klart. Så resultatet är att jag inte kan ringa, inte skicka sms och inte lyssna av mobilsvar.

Och just nu, under den här perioden ska Telia strula till det med min hemtelefon. Jag har inte gjort någonting, utan plötsligt funkar bara inte telefonen. Jag får ingen kopplingston alls och när folk ringer mig går det fram signaler hos dem, men inte hos mig. Så resultatet av det är att jag varken kan ringa eller ta emot samtal.

Så det enda jag kan göra i telefonväg är att ta emot samtal och sms på mobilen. Kasst.

Jag undrar om jag kan kräva någon sorts ersättning från Telia. Men bara att sätta sig i deras telefonköer får en ju att undra om det ens är värt mödan.

Mitt i allt plugg. Jag körde förresten på tentan. Jag var en av de 36 som inte klarade sig. Vi var 51 som skrev tentan... Ja, jag får ju sällskap på omtentan om man säger så. 

Jag är helt slut. Om jobbet var jobbigt så var det inget mot den här kursen. Den är istället mentalt jobbig och det är i alla avseenden värre om man bortser från förslitningsskador. ;) Jag har fått tillbaka nästan alla stressymtom jag hade när jag var som mest engagerad i kåren och samtidigt försökte prestera i plugget.

Kursen började bra (ironisk) med 230 växter att lära sig på två veckor. Efter bara en vecka behövde jag magmedicin och gick konstant på Ipren pga spänningsvärk. Svårt att sova är klart man har när man har så hög puls att man flämtar. Jag är helt allvarlig när jag påstår att jag kände hur pulsen ökade på morgonen bara jag slog upp ögonen. Det är inte behagligt! Så när jag upptäckte att jag blödde i magen tog jag mig samman och slog av strömbrytaren ett tag. Jag lovade pappa att gå till läkaren också, vilket jag förmodligen inte kommer göra... Hmm. För nu känns det lite bättre.

Jag har tenta på tisdag och jag har förstått att jag inte kommer att klara mig, men omtentan är den 3 oktober. Sen blir jag förstås lite stressad när jag tänker på vad som händer om jag inte klarar den. Jag kan inte göra den nästa år. Ska jag ta ledigt från jobbet för att åka till Alnarp och plugga växter? Nej vet du vad. Så lite stress känner jag för det. Ibland hugger det till i magen.

Jag har i alla fall en ursäkt till att jag inte har skrivit den här gången. ;) Och jag har inte fått näsblod än. Det är ju bra...



Ikväll ska jag träffa min kära J. Har inte sett honom på en vecka eftersom han vägrar träffa mig när jag har mycket plugg. Lite orättvist tycker jag. Jag måste ju ha något att motivera mig med... Just den här veckan har han visserligen varit bortrest, så jag kan inte skylla på honom. Men det ska bli skönt. Det är som om det är den enda gången jag verkligen kan koppla av, när jag är med honom eftersom jag vet att jag inte kan plugga då. När jag är ensam skulle jag ju alltid kunna lägga mer tid på att plugga och jag får dåligt samvete.

Å andra sidan är lite lite småroligt. Jag tycker om att läsa om växter och att lära sig vad som skiljer dem åt. Det är tidspressen jag inte klarar av. (Ska jag nog undvika att säga i en eventuell anställningsintervju.)

Nåja, det var det om det. Hittar inget bra sätt att avsluta det här, så jag får runda av med dessa ord.
Jag hoppas att jag tar mig tid och skriver snart igen.