Idag fyller jag 25 och jag har haft en toppendag! Jag var ledig från plugget idag, så jag och en kompis åkte till Malmö och shoppade pärlor. Det är kul med ett helt nytt intresse. Jag vet att det kommer lägga sig så småningom, men det är skönt att gå upp i något nytt helt och hållet, att låta det sluka en.


Efteråt bjöd jag henne på middag och blev bjuden på kladdkaka hemma hos henne, på korridoren. Gott! :) Någon satte på filmen Kanalkampen, Göta Kanal 2 och det blev att jag stannade lite längre men inte var den bra... Jag tog små pauser från den och diskade lite och tror inte jag missade något. Tydligen verkade alla andra som såg filmen att den var bra. Har man själv missat något då eller är det alla andra som inte vet vad bra film är? (First Nid: Du får fråga om filmer nyare än 1980. Jag har inte sett många filmer äldre än så.)

Visst hade jag kunnat föreslå en dejt med någon potentiell pojkvän och firat födelsedagen med honom, men jag tror att jag hellre firar med kompisar. Tänk om dejten blir misslyckad och man får komma ihåg sin 25-årsdag som en dålig dejt. Det vill jag inte riskera. Det finns så många andra dagar att dejta på...

Jag har haft en superbra födelsedag! Femton grader och sol på stan med en trevlig kompis är inte helt fel. :)

Påsken har kommit och gått. Jag har knappt märkt att den var här. Mina föräldrar var här däremot och åkte hem idag. Det var verkligen trevligt. Man skulle kunna tänka sig att det skulle bli jobbigt med päronen som umgås med en i fyra dagar non stop i en etta på 39 kvadrat. Men det var som sagt över all förväntan. När de åkt kände jag mig otroligt ensam. Katten låg på sin hylla och sov och jag hade bara plugg att göra. Kom att tänka på något som slår mig ibland och gör mig så ledsen. Och jag är rädd att det här låter väldigt negativt, men... Utan kontakt med släkten och utan pojkvän och med ett liv som får en att byta vänner vart tredje-fjärde år skulle man bli lämnad helt åt sitt öde om de dog. När de dör. Man skulle haft syskon. Det är nog min största sorg i livet.
En kompis sa en gång att när mina föräldrar dör så har jag säkert en egen familj. Hm, vågar man tro på det? Jag har ju inte lyckats hitta någon att hålla fast vid hittills.

Om några dagar fyller jag 25. Det är stort tydligen. Jag blir vuxen, eller halvtant. Vilket som så blir det ingen fest. Jag har inte haft födelsedagsfest sen jag fyllde 10 och jag har inte varit speciellt sugen. Jag är ingen partypingla och jag tycker bäst om att träffa människor i små grupper. Dessutom tycker jag att födelsedagar är lite överskattade. Det är ju bara en dag, som vilken annan...

Ny idé: Egen smycketillverkning, bara på skoj att testa på en stund. Känner jag mig själv rätt så är det bara en fluga i mitt liv. :)